Virkad eller knypplad?

Va?! Var kom den knypplade avataren bredvid mina kommentarer ifrån? WordPress – skärp er!

Är det någon

…mer än jag som lipar när ni ser Klass 9A?

Smartboard

I eftermiddags hade jag förmånen att få lyssna på lärare i Den Stora Staden som har erfarenhet av att använda Smartboard i sin undervisning. En Smartboard,  Cleverboard eller Teamboard är en slags whiteboard där man kan spara digitalt det man skrivit. Man kan hämta former, bilder och annat som projiceras på ”boarden” och så kan man skriva till egna saker på tavlan. Plus att man kan göra så mycket mer. Ni har säkert stött på det på ett eller annat sätt, men kanske inte alla. I England är det urstort. Vi har ett antal utvärderingsexemplar i vår kommun och därför ville jag vara med och lära mig nya finesser med detta redskap.

Jag smittas av entusiasmen över Smartboarden. Särskilt när det gäller matte kan jag se en fördel med användandet. Man slipper dra darriga liljalstreck och kan istället hämta färdiga rader och diagram att skriva i och på. Det finns många andra fördelar, men jag tänker inte dra alla här (för samtidigt som jag skriver detta ser jag på Klass 9A på tv). Liiite skeptisk är jag ändå. Sorry folks, men jag kan inte göra vågen för allt. Ibland tycker jag att man blir så förblindad av tekniken att man inte ser att man cementerar pedagogiskt tänk som man borde komma ifrån. Dra och släpp-övningar som resulterar i applåder eller tummen ner från tavlan. Lektioner där en elev i taget får komma fram och dra en bild eller ett ord till rätt box medan de andra sitter inaktiva och tittar på. Då vill jag hellre lägga pengarna på tio datorer (eller vad man kan få) till klassrummet än en sådan tavla. Teknik där alla kan vara aktiva och själva få skapa . Men slå mig inte för det. Jag sa ju att jag såg fördelar också. Teknik kan användas till bra saker om man bara vill.