Det var kanske inte det

Efter lite mer funderande vid stekpannan medan fisken puttrade, kom jag på hur jag ska göra. Det blir en ny blogg. En superduperhemlig. Då kan jag skriva vad jag vill utan att känna mig påpassad och granskad i sömmarna. Inte för att jag tänker skriva så där topphemliga saker, men jag kommer ändå att känna mig fri. För att inte skriva alls… Näe, det går inte. Nu måste jag bara tänka på att inte använda ord som folk kan använda för att googla sig till mig och fatta att det är jag. Svårt. Och hitta ett namn till bloggen. Kan behöva laga mer mat för att det ska bli riktigt bra. Och hemligt.

För att ändå behålla kontakterna med dem som vill fortsätta med det, tänker jag fila på min nya IT-mammasajt. En ren IT-sajt utan personligt innehåll. En sån sajt som jag har bävat för. Men vi får se hur det går.  Lagar jag något riktigt gott ikväll, kan allting ändra sig igen.

Tack ni som kommenterade. Jag var lite rädd för att få ryggdunkningar bara för ryggdunkandets skull, men så kändes det inte när ni skrev. Kram!

26 Responses to “Det var kanske inte det”


  1. 1 Bloggblad juni 15, 2008 kl. 1:40 e m

    För länge sen, medan jag skrev anonymt, var det en läsare som kände igen min ”tonart” från när jag skrev barnbarnets dagbok på min hemsida…. Och efter det har jag gett upp att försöka ha en hemlig blogg. Det räcker att nån googlar på en maträtt eller så… till mig kommer mängder med folk som googlat på valnötskaka, pesto eller nässelsoppa… Man kan inte skriva om nånting alls utan att bli hittad.

    (Barnbarnets dagbok (i jag-form) som jag började med samma dag hon föddes, skrev jag ut på papper med foton och allt, innan jag stängde ner den. En tjock pärm hann det bli.)

    Hur hittar man till dig då… sen när du blir anonym?

  2. 2 Ozzy juni 15, 2008 kl. 3:19 e m

    Ah, du har kommit till ”skaffa hemlig blogg-stadiet”. Välkänt stadie för gamla bloggrävar. Jag tror alla bloggare jag känner hamnat där. Vissa har kört på och blivit hemliga, andra lägger ner, ytterligare andra (läs jag) tar död på sin blogg för att sen bara skriva när det är skoj.

    Det är svårt att vara hemlig. Man måste koda allt. Och då försvinner det där spontana och familjära liksom.

  3. 3 itmamman juni 15, 2008 kl. 5:38 e m

    Hmmm, ni är så förståndiga. Men om alternativet är att inte skriva alls, så tar jag nog och provar hemlig-varianten. Kan nog tänka mig att dela ut länken till er bloggare som bor på avstånd och som jag inte träffar på varje dag. Om ni lovar att inte avslöja mig. Måste nog ställa mig vid spisen och fundera ett tag till….

  4. 4 Johi juni 15, 2008 kl. 6:46 e m

    Oj vad du tänker så det knakar. Har du funderat på att ha en lösenordsskyddad blogg? Då vet man ju någorlunda vilka besökare man har och man slipper skriva i koder för att inte bli googlad på. Jag hoppas iaf att jag får bli en av de få utvalda läsarna *blink*

    Ja, det är 19, glömde skriva det i mailet.

    kram

  5. 5 Persilja juni 15, 2008 kl. 9:30 e m

    Det är bara SÅ svårt!
    Här har man hittat en ”umgängesform” som berikar nånting alldeles oerhört. Man får massa nya kontakter som blir viktiga i ens liv. Men när människor i ens närhet, grannar, klasskompisar, arbetskompisar, stadsbor, klassföräldrar, lärare osv hittar en och börjar läsa lite i smyg och man får veta det sådär lite i förbifarten då blir allt plötsligt lite underligt och suspekt. Det man trodde var viktigt blir konstigt, det som kändes som vänskap blir banalt och ytligt, det som gjorde en glad gör en ledsen. Det är så svårt.
    Min familj, min släkt, mina grannar, mina klassföräldrar, många har hittat mig och många har reagerat mycket konstigt. De närmaste känner sig utanför. De kommenterar inte för att andra redan kommenterat. De känner sig överflödiga och lite utanför. Hur kan jag skriva kram till någon som jag aldrig träffat på riktigt. De ger inflation i deras ”kram”.
    En del läser dagligen och vet allt om mig (tror de) men kan inte säga det öppet till mig men däremot till andra. De är plötsligt experter på mig, inför andra.
    DET ÄR EN MYCKET MÄRKLIG situation.
    Men jag börjar vänja mig. Jag bloggar på.
    Ditt dilemma har sen en ytterligare dimension, du ska dessutom visa framfötterna rent yrkesmässigt i din blogg blandat med lite personligt. Jag förstår dina funderingar. Förstår din tvekan.

    Mitt bloggande har definitivt fått sig en törn. Det är inte lika meningsfullt och kul längre. Inte lika berikande. Men det kanske kommer igen. Känslan av meningsfullhet. Eller så har jag gått varvet runt och kan det där nu. Då kan ju en NY blogg vara ett lyft. Har du funderat på låst blogg?
    Det har jag, men samtidigt tycker jag att det gör det fattigare. Ska jag bjuda in de jag tycker om? Tänk vad många spontana kontaketer jag missar. Tänk att ha en låst kontaktsfär i verkliga livet, det skulle ju vara helt sjukt. Som att ha livvakter.
    Nä, det är ett dilemma när man nått till dessa funderingar. Jag hoppas att du fortsätter och jag hoppas att du ger mig den nya adressen när/om det blir dags. Kram! (Min lupin har tittat upp. Den har överlevt vintern i norr!)

  6. 6 Jennie juni 16, 2008 kl. 8:41 f m

    Hej!
    Jag tillhör en av de anonyma, som inte kommenterat här hos dig tidigare eftersom jag är ny i bloggvärlden.
    Jag jobbar som IT-pedagog i en stad där jag är ensam, i egenskap av IT-pedagog (tror jag ialla fall). Jag har funnit stort stöd och mycket inspiration av att läsa din blogg och jag gillar din kombination av både arbete och privatliv. Det bollplank jag saknar i min arbetsvardag hittar jag till stor del i din blogg (flummigt, i och med att jag aldrig har kontaktat dig tidigare, så missförstå mig rätt :)). Hos dig hittar många jag tips och idéer som jag annars missar. Nackdelen är ju att jag bara ”tar” ifrån dig och inte delar med mig av det jag kan och det känns sådär. Om du vill ha kontakt med mig så hör av dig.

    Jennie
    Ps. Jag skulle sakna din blogg, om du lägger ner, men jag tror att jag kan förstå hur du känner.

  7. 7 Ozzy juni 16, 2008 kl. 9:51 f m

    Jag håller med Jennie i själva ikt-grejen. Jag har också fått ut mycket av det genom att läsa i din blogg. Jag orkar aldrig gå in på riktiga ikt-sidor, för man drunknar liksom i tips och program och länkar. I din blogg får man lite små doser med en skojig personlig touch, hur du upplever att jobba med ditten och datten och små roliga uppslag.

    Sen det där med att man tror att man är anonym osv ända tills någon på skolan/jobbet/familjen säger att de läst något i bloggen… En kompis till mig (syrransgranne) sa att man ska inte lägga ut nånting på nätet som man inte vill att alla ska få veta. Och det är nog sant. För till slut hittar någon en. Hur hemlig man än är. Skapar du en hemlig blogg och ger länken till vissa så måste du be dem att inte länka till dig någonsin till exempel. Och skriver du om ikt så kommer någon annan ikt-are läsa det och så sprider det sig osv.

    Usch vad jag känner mig som den hårda kalla sanningssägaren nu.

  8. 8 itmamman juni 16, 2008 kl. 8:57 e m

    Johi, hmm, om jag har en lösenordsskyddad blogg måste jag bjuda in ett fåtal. Och jag vill liksom inte att de som läser ska känna mig alltför väl privat. Det har varit en kick att lära känna alla möjliga genom bloggen. Och det är jag rädd att missa med en lösenordsskyddad blogg. Men det är ju alltid en tanke förstås… Tack för ikväll förresten. Du bor i drömhuset med stort D!

    Persilja, just det där med att andra blir experter på en.. Det får de gärna vara om de inte känner mig irl, men de som känner mig privat vill jag inte ska vara det. Kanske låter konstigt, men så känner jag det. En låst blogg skulle inte vara något för mig. Jag vill träffa sådana som dig i mitt bloggande och hur skulle jag kunna ha gjort det om bloggen var låst? Nä. Så du känner också att bloggandet inte är detsamma som förr? Nu blir jag nästan lite rädd. Bara du inte börjar vimsa som jag utan fortsätter! Och du, jag har din mejladress, så du hör säkert av mig.😉 Min krollilja har också segat sig upp och jag följer den dag för dag. Ett tag var jag rädd att inte få se den i år, men så fanns den bara där en dag. Och pratade norrländska.

    Jennie, vad glad jag blev att du skrev! Det är helt OK att bara läsa och inte kommentera, men jag uppskattar att du gjorde det nu. Jag skulle otroligt gärna vilja ha kontakt med dig. Veta var du är IT-pedagog och så vidare. Måste kolla i min inbox om jag kan se din mejladress där nu när du kommenterade. I så fall skickar jag dig ett mejl, så får du min adress. Eller har du en egen blogg där jag kan läsa?

    Kära gamla svägerska, inte är du hård och kall. Det var skoj att höra att du har gillat blandningen – det var så bloggen var tänkt. Fast jag är beredd att prova IT-blogg-rakt-av-varianten + hemlig-varianten nu. Problemet är inte att jag har skrivit hemliga grejer, utan att jag har känt att jag inte kan skriva si och inte så. Det står t.o.m i mina jobbpapper att jag har bloggat olämpligt vid ett tillfälle. Hur kul är det? Så jag kan nog prova hemligvarianten bara för att få vara hemlig ett tag. Hittar någon mig, så får det vara kört då. Men tills dess kan jag sväva ut! Och inte ska jag skriva ett ord om ikt där, nej då. Det blir bara dravel som ingen människa googlar på. Oh yeah!

  9. 9 Johi juni 16, 2008 kl. 10:15 e m

    Tack själv! Jättekul att du kom till mitt drömhus *ler* Om inte förr så ses vi på party i september.

    Du har gett mig lite tankar om bloggandets vara eller icke vara… Du är så klok. Den låsta bloggen får bestå men hur ska jag göra med johi-bloggen….

    Ha en bra sommar!

  10. 10 Jennie juni 17, 2008 kl. 8:44 f m

    Tyvärr har jag ingen egen blogg, jag har inte vågat mig på detta än.

    Hittar du min mejl eller kan vi lösa kontakten på något annat sätt?

  11. 11 IT-mamman juni 17, 2008 kl. 1:39 e m

    Johi, klok? Moi? You must be crazy! Har jag gett dig griller i huvudet nu? Inte bra. Fortsätt med din blogg och tänk inte dumtankar som jag! Ha en bra sommar du med!

    Jennie, hjälp jag hittar inte något mejl om en kommentar från dig i min inbox och inte bland skräpmeddelandena heller! Och inte har du en blogg… Hur ska jag då få fatt på dig? Måste fundera ut en bra lösning. Jo, om du går in på Makens blogg (finns i högerspalten och är väldigt salt) och klickar på Kontakt, så kan du skicka ett mejl till honom om din adress. Så kan han meddela mig. Ok?

  12. 12 Persilja juni 17, 2008 kl. 4:09 e m

    Exakt! Huvvet på spiken! Om människor som känner mig irl är experter på mig är det konstigt, läskigt olustigt.
    Så hur göra???
    Anonym!?
    HUR då!
    Avslöjar mig säkert på en gång!
    Eller?

  13. 13 Pippi juni 17, 2008 kl. 4:18 e m

    Vad kan jag säga? Am there, doing it, don’t want the t-shirt… Problemet är ju så otroligt väl inringat här i och med ditt inlägg och all respons du fått på det. För mig är bloggen lite av en dagbok. En dagbok som jag vill skriva personliga, ibland mer privata, tankar och reflektioner i. Jag blir jätteglad när jag får respons på det jag skrivit – så länge responsen håller sig i bloggvärlden, liksom. Jag har några vänner som jag vet läser min blogg och det är okej med mig för de gör det öppet, vi kan prata om det jag skrivit och det är inga konstigheter med det. Men så är det några, som precis som i Persiljas fall, börjar bete sig helknepigt. I och med detta känns det som att de är och smygläser min dagbok och då blir det söta genast något surt. Vi behöver nog hitta ett sätt för att både äta kakan och ha den kvar. En superhemlig blogg är ju en lösning – men hur länge förblir den det? *olyckskorp – krakra*
    Ha det gott, ses snart igen🙂

  14. 14 Syrran juni 17, 2008 kl. 7:18 e m

    Det var ett ord som poppade upp i mitt huvud när jag läste det här: dagbok. En med rosor utanpå och ett litet hänglås med nyckel. Som omväxling bara. Tänk att skriva ned sina tankar med en vanlig penna. Helt ocensurerat, med bara dig själv som läsare. Sedan kanske du bloggar igen med ny kraft!
    Förresten går det nog bra med ett kollegieblock – bara du gömmer det ordentligt.

  15. 15 IT-mamman juni 17, 2008 kl. 8:03 e m

    Persilja, ja hur ska man göra? Det är nog svårare för dig att vara anonym eftersom du lägger ut fler bilder på ditt hem än jag gör. Hur mörkar man vem man är då? Jag har inget vidare värst fint att visa upp härifrån, så för mig är det lättare på det viset. Men du inspirerar med dina bilder, så du får (bör) inte sluta! Men du skulle ju kunna prova att skriva i en ny blogg utan att nämna namnet på din by (Har fått googlingar på det namnet hit till min blogg) om du vill gå under jorden. Som ett försök. Fast det vore kanske dumt…

    Pippi, ja man vill ju inte vara utan responsen. Inte när man har upptäckt tjusningen med hela blogggrejen. Svårt att både äta kakan och ha den kvar, som du säger.

    Syrran darling, men jag vill inte skriva bara för mig själv! Det är det konstiga med bloggandet. Man lär känna folk genom bloggen. En dagbok med lås i byrålådan är inte lika meningsfullt. För mig alltså. Men tack för tipset! Fast vet du hur det ser ut när jag skriver med penna? Man kan tro att jag stenograferar – precis som din svärmor trodde att pappa gjorde.. när han inte gjorde det.

  16. 16 Jennie juni 18, 2008 kl. 6:46 f m

    Japp, då har jag kontaktat din man. Två gånger, för säkerhets skull (eller kanske för att jag inte riktigt har pejling på exakt hur det fungerar när man tar kontakt via bloggar, oh vad jag har mycket att lära mig). Nu hoppas jag att du får tag på mig, annars försöker vi väl med något annat.

    Ha en bra dag!

  17. 17 faspen juni 18, 2008 kl. 11:47 f m

    Va tråkigt men jag förstår att det är jobbigt att vara personlig hela tiden. Kika in för et bra boktips men du har förmodligen redan läst boken .

    Faspen

  18. 18 anna juni 18, 2008 kl. 5:47 e m

    O jag gjorde tvärtom! Var hemlig förut (Fru Fröken om du minns) men la ner den och har nu en ny blogg, men bild, namn och allt! Så kan man ju oxå göra!😀

  19. 19 IT-mamman juni 18, 2008 kl. 10:15 e m

    Jennie, och jag har kontaktat dig! Ser fram emot ditt svar!

    Faspen, jag kikar in!

    Anna, det var ju också en variant!🙂 Jag ska genast klicka på länken.

  20. 20 Manou juni 21, 2008 kl. 2:02 f m

    Vill man vara nära sina läsare ska man inte vara anonym tycker. I alla de stora kända bloggen har författarna namn och bild. Själv är jag halv anonym än så länge. ”Kommer ut ur garderoben” när tiden är mogen😉

  21. 21 knasigamamman juni 21, 2008 kl. 5:30 e m

    Hej på dig!
    Det var verkligen ett tag sedan jag var här inne och tittade till dig och så ska du öppna en ny hemlig. Attans otur. *ler*
    Men så har jag också tänkt och fnurlat lite ibland.. en alldeles hemlig eller rättare sagt anonym.
    Det är nog inte så dumt ändå.🙂
    Kram på dig och hoppas att du har haft en fin midsommar.
    /Lallis

  22. 22 Dill juni 22, 2008 kl. 10:19 f m

    Synd att det inte finns ett dataprogram som man kan aktivera som går in i ens alla gamla och kommande blogginlägg och krypterar. Dvs ändrar allt som är namngivet eller identifierbart. Det vore väl bra! But then again, VARFÖR ska man behöva vara rädd för allt som eventuellt kan identifiera en.
    Jag skrev för ett år sen vad jag tyckte om när det rasade i gruvan. Jag brukar sällan kommentera omvärldshändelser men gjorde det här och nu ett år senare har det ”slagit tillbaka” på oss genom att en ny chef på det stora företaget hittat min blogg och inte gillade min rätt skrapa kritik. Det slog tillbaka på maken. Suck. Okej, det hade jag väl kunnat räkna ut, fast ändå inte. Vad är det för typ som reagerar så??? Och nu kanske han hittar detta genom att googla på chef och gruva…? Därför tog jag bort min länkadress. Hoppas den inte syns nurå- isåfall kan du ju radera detta.

  23. 23 tinate juni 25, 2008 kl. 12:35 e m

    Nej du får inte øverge oss stackars nyblivna blogglæsare. Du førstår jag førvæntar mig fler bra lænktips på olika resurser på nætet. Som IT-pedagog kommer du att ha tid att prova olika verktyg som du sedan tipsar om. Ja och sedan gillar jag att læsa om nær du pyntar ditt køksskåp. Det førgyller. Annars ær jag i Køpenhamn. Skulle ha en internetfri semester, men det visade sig att datorn var ledig hær nu på hotellet nær jag skulle dricka kaffe. Nu måste jag dock återgå. Ha det gott!

  24. 24 amelnestor juni 25, 2008 kl. 2:52 e m

    Vi övriga dödliga får väl hitta andra sätt att roa oss på än att läsa din blogg. Jag får väl roa mig med att hälsa på i skrubben (som jag fortfarande inte riktigt vet vart den är)😉 Men jag tycker om dig ändå!!! Kram

  25. 25 Magda juni 26, 2008 kl. 6:24 e m

    Åh! Jag vill gärna följa med till ny adress, om jag får?
    Jag har ju hemlat min blogg – men det är för en enda persons skull, så vill du läsa i den är det bara att du mejlar mig din epostadress, så får du en inbjudan!

  26. 26 itmamman juni 28, 2008 kl. 6:24 e m

    Hej alla kommentatorer!
    Vad kul det var att mötas av allt ni hade skrivit! Egentligen har jag tänkt att ta väldigt datorledigt, så jag ska inte svara så där jättelångt, men efter en veckas semester utan tillgång till dator infinner sig viss abstinens.
    Har faktiskt startat en hemlig blogg, men endast skrivit ett litet visset inlägg. Ska se om jag kan avhålla mig från att skriva mer. Testa mig själv liksom. På semestern tänkte jag inte ”blogg” en enda gång (nu ljög jag visst…) när jag fotade, så det kanske finns hopp. Men blir det en fortsättning skickar jag länken till er som bor avlägset och som jag inte har träffat irl. Lovar. Om ni vill alltså. Annars kommer jag säkert att gå vidare med min IT-blogg som jag har i huvudet. Länk meddelas här när allt är klart. (Kan dröja, det är ju sommar…)
    Magda, så klart jag vill ha inloggningen till din blogg! Jag ska se efter i min inbox om jag hittar dig där.
    Nu måste jag återgå till uppackandet av oanvända kläder. What a waste of time… Vi hörs på ett eller annat sätt!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: