Novemberfredag

OK, då var det dags att avlägga rapport. I går åkte fem kollegor och jag på kurs till filmmetropolen Trollhättan. Fredrik Svensson, Rektorsakademin, skulle hålla föredrag och sen var det dags för workshops. Jag hade valt att lära mig mer om filmredigering i imovie och det ångrade jag inte. Om ni har otur kan det tänkas att jag lägger ut övningsfilmen här om ett tag. Innan Fredrik kom upp på scen öppnades filmdagen av en snubbe som såg ut så här:

Det står Trollhättan i hela ansiktet på honom! Alltså, man kan inte stå mitt framför filmduken när man pratar, för då kan man som åhörare inte tänka på annat än just det. Och att man måste ta kort på det för att sedan blogga om det. Fredrik däremot, är nog vanare vid sådana här tillställningar och höll sig snyggt vid sidan om duken, och det tackar jag för, för då kunde jag hänga med i vad han sa. Den mannen har förstått vad undervisning går ut på. Eller ska gå ut på. En sån skulle jag vilja ha som skolminister. Fredrik Svensson for president – Yes! Han pratade bland annat om utvecklingen i Kina och hur kineserna blickar hitåt för att se hur vi får våra elever att ifrågasätta. För det har de förstått att man måste kunna. Frågan är om vi själva har förstått det? Han sa så mycket klokt och vist (läs själva på hans blogg) och jag antecknade stenålderligt på mitt lilla block. Stenografaktigt utan att kunna stenografera… Edmaniac däremot, som lever ett riktigt IT-liv, hade med sig sin laptop. Jag har en del kvar att lära där…

Sedan bar det av i buss till Film i Väst.

Vi fick gå runt bland Lukas Moodysons kulisser och spana runt. Och vi fick lova att inte röra något eller att ta kort, för det är superhemligt därinne. Häftigt för en liten lärare som mig!

Här inne redigerar de filmen och ljudet. Superavancerad teknik. Hemligt även här inne. Fick inte ta kort på filmduken. Coolt!

Och här är killen som lägger på en massa extraljud som fotsteg, knytnävsslag och annat.

Just precis där han står nu ramlade han en massa gånger för att få till ljudet när de ramlade i en trappa i Josef Fares film Leo. Det lyste i ögonen på honom när han berättade om det.

Nu har det här blivit ett alldeles för långt inlägg, så jag skriver om Josef Fares i nästa. Sorry Tina, om du hinner läsa det här innan nästa är utlagt!