Utsläppt i Malmö

Maken och jag åkte på minisemester till Skåne,

närmare bestämt till Sveriges armhåla. Alltså Malmö. Vi har ju bott där nere i tio år, fast i en annan stad. Och det är något märkligt som händer med en när man hamnar på skånsk mark – man börjar prata skånska. Inte den grötiga varianten utan en mer lättsmält variant fast med den skånska melodin. Och jag ska erkänna att vi gör det på skoj, för vi kan inte prata skånska på riktigt. Vi bara tror att vi kan och så övar vi när ingen annan hör och vi ändå befinner oss där.

Men nu till Malmö. Jag hade tänkt att upptäcka stadens ljusa sidor och döpa om den till Sveriges famn.Tidigare har jag mest sett ringleden kring stan när jag har åkt till någon läromedelsmässa eller föreläsning och inte allt det vackra inne i centrum som jag såg nu. T.ex vackra hustak med olika sorters vackra tegelpannor.

Atmosfären kring Lilla Torg med alla restauranger var som hämtat ur Lady och Lufsen. Här en matbild från restaurang Grappa som hade värsta bästa servicen och mumsigaste maten på jorden.

Men att riktigt upptäcka Malmö var lite svårt. Bland annat för att receptionisten inte ville ge mig ett Malmökort, vilket man ska få om det regnar någon av hotelldagarna och man har bokat en vädergaranti. Vid incheckningen frågade jag lystet om det hade regnat under dagen. ”Nej, det tror jag inte,” svarade receptionisten. Nähä, det var ju synd, men inget att göra åt. Lite senare kom en störtskur. Hurra! Maken och jag rusade ner till receptionen och frågade om hon hade sett att det hade regnat. Men nej, det hade hon inte. Inte undra på det, hon satt ju inne i ett mörkt hörn bakom en hög disk. Så det bidde inget Malmökort då heller. Och med det fick jag ingen gratis bussrundtur eller någon ponnyridning eller en massa andra saker. Så medan Maken träffade Herrar I Slips fick jag gå runt i Malmö till fots och upptäcka staden. Medan regnet vräkte ner.

Började i slottsträdgården eftersom regnet just då höll upp. Jodå, ganska fint. Men inget man väcker polarna för. Satte mig på en parkbänk och läste en bok som jag har tänkt ha som introduktion till ett fantasyprojekt i skolan. Såg en växt som väcker ett visst obehag i mig: ricin.

Det var det första jag lät mina stackars elever så, när jag var en ung nyutexaminerad lärare. Fick senare veta att den är giftig. Men jag bedyrar att jag inte menade att ta livet av någon liten stackare! Jag tror faktiskt att alla klarade sig.

Fortsatte sedan in mot centrum. Och julhandlade. Ja, det gjorde jag. Skratta inte. Hur ofta har man en hel dag för sig själv när man kan gå och handla? Eftersom jag är så grymt effektiv så utnyttjar jag det. För vem har tid att julhandla i december? Okej, jag erkänner att det brukar finnas en del kvar att handla då och jag brukar komplettera julklapparna någon dag innan julafton. Men det känns bra att starta i juli.

Så jag har inte riktigt upptäckt att Malmö skulle vara Sveriges famn ännu. Man upptäcker inte så mycket när man mest går i affärer. Men man skulle kunna sammanfatta upplevelsen av denna stad som att gammalt möter nytt:

Och personligen känner jag mig ganska utvilad efter denna minisemester utan barn. Det var fyra år sen Maken och jag var iväg en helg på egen hand och man behöver nog få vara för sig själva ibland. Det finns de som fnyser åt att man behöver vårda sin relation genom att åka bort. ”Man ska väl kunna vårda kärleken i vardagen medan man borstar tänderna!” Och jo, det ska man. Men ibland är det välbehövligt att få sitta några timmar i en bil på väg någonstans utan att barnen är med. Man får prata utan att bli avbruten, utan att behöva reda ut barnenes konflikter, utan att behöva höra tusen Norgehistorier, utan att… Det är så rofyllt att få tänka klart en tanke.

Imorgon ska vi hämta hem barnen. Och det ska bli skönt att få ha dem hos sig igen.