Skrivutveckling del 2

Okej, hur får man eleverna att komma igång med att skriva i första klass?

Alfabetet sitter på väggen i klassrummet och varje barn har ett litet alfabet där den sitter och jobbar. Ganska tidigt brukar jag säga: ”Varsågoda! Här är bokstäverna och ni får använda dem till att skriva! Det behöver inte bli rätt – jag är nämligen expert på att klura ut vad det står där ändå”. Och så pratar vi om att man inte kan kunna allt med en gång. Man måste få göra fel för att lära sig. Barnen har redan börjat nosa på bokstäver och ord i förskoleklassen, nu handlar det om att kasta loss. Och är det någon som inte vågar försöka, får den naturligtvis hjälp. Men alla kan oftast skriva sitt namn och då kan man börja med det. Märker de att det är ett tillåtande klimat, vågar de oftast gå vidare sen.

Sånt som kan leda till skrivning:

• Teman som tar fasta på vad barnen är intresserade av ger många skrivsituationer. Det barnen skriver måste kännas meningsfullt. Varför ska de skriva och berätta om en viss sak? Jo, om de t ex får lägga ut sina texter och bilder på klassens blogg/ klasstidning, kanske det känns som det är någon mening med arbetet. Morfar kan gå in och läsa och kommentera. Eller en annan klass i en annan del av Sverige kan göra det. Tänk om mina elever kunde få läsa om livet i Piteå – vilken dröm! Så kunde mina elever i samband med t ex påsken berätta om häxbränningarna här vid badplatsen och att Blåkulla ligger på en ö inte långt härifrån. Det kanske vore roligt för Pitebarnen att läsa om sånt? (Erica och Annis – jag slänger ut en trevare!)
• Att skriva på dator är roligt. Man kan ändra, mixtra, flytta och samtidigt se resultatet på skärmen. Jobbar man med program som Photo Story, blir det dessutom snyggt och man växer när man ser resultatet.
• Högläsning är en bra väg till att få igång tankar och kan ge upphov till ”Vad tror ni hände sen-berättelser”.
• Berättarpåsar med saker man kan ta i och känna på kan ge skrividéer.
• Brev till figurer i sagoböcker är ofta spännande. Fördelen med det är att läraren svarar på breven och kan ställa såna frågor som leder till utvecklandet av nya tankar och mer brevskrivande.
• Att skriva brev till barnen i fadderklassen är roligt. Och att få brev från dem!
• Att läsa skönlitteratur ger både läsandet och skrivandet en skjuts framåt. Det är viktigt att barnen får en vana att läsa och inte bara gör det för att de måste. Det ska vara mysigt! Om man ska göra en recension av en bok, kan uppgifterna gärna variera. Om det ständigt är samma ”Boken handlade om…” kan det kännas motigt. Varför inte beskriva huvudpersonen på en Wanted-plansch en gång och en annan gång kan man göra en radiointervju med personer ur boken. Bara för att få fart på kreativiteten och inte döda lusten till läsning.

Det finns tusen saker att ta till för att få fart på skrivandet. Det gäller bara att komma på dem.

Sen måste man självklart också prata om språket som sådant: Klappa stavelser (det kan vara lättare att bryta upp orden i stavelser än i enstaka ljud) och andra övningar. Det är inte säkert att det alltid upplevs så lustfyllt, men det kan ändå behövas.

Tyvärr kan en del barn ha svårt för att tycka att särskilt mycket är roligt, hur mycket man än anstränger sig. Kan det bero på att många själva väljer vad de vill syssla med på fritiden och inte tvingas att göra något de inte vill? Eller att man inte är van vid döperioder när man inte vet vad man ska göra? Om man alltid fyller sin fritid med Playstation eller andra spel, finns inte utrymme för att fundera på vad man ska göra. Och då behöver man inte klura ut egna påhitt. Man är van vid att det alltid är nåt på gång. Då kan skolans ”Gör si, gör så” kännas motigt. Och inte är det nån vidare fart i att träna multiplikationstabellen alltid! Men det behöver göras. Det är ett svårt dilemma. Jag tror inte alltid att skolan kan vara rolig. Men om vi tar in lite mer av barnens värld i undervisningen och om vi visar oss intresserade av den, så kanske vi når en bit.

Det var ytterligare några tankar om skrivutveckling och annat. Men fortfarande bara ett skrapande på ytan. Och för att ingen ska tro att jag tycker att jag är en mästare: Det finns massor av andra förslag som är långt bättre.