Archive Page 2

Pinsam moster vädjar

Jag har precis röstat. Det är ett viktigt val. Jätteviktigt.

Systersonen siktar mot stjärnorna och är tillsammans med sina bandmedlemmar urbra. Tycker jag då. Nu har de chans att vinna några dagar i en skivstudio om de röstas fram och sedan väljs ut av en jury. Det blir 20 band som får göra upp i en spelning i Den Stora Staden i sommar. Och Systersonens band ligger just nu på 3:e plats! De börjar på The Gand… (Vill inte ha hit googlingar från hans polare – man är ju bara en ohipp moster… 😉 ). Vill du ta en halv minut och lyssna på dem och rösta på dem om du tycker de är bra, inte annars, så finns de här.

Vad mostrar kan vara pinsamma. Tur att jag inte har en sån.

Annonser

Facebook på riktigt

Jag skickar er till Bondhustrun som har en urrolig film om när Facebook kliver in i verkligheten. Har du ett par minuter över är denna film ett måste!

En planerad avstickare

Fortsättning följer på förra inlägget.

På väg hem hamnade vi här:

Och det var meningen. Väldigt inplanerat. Ända sedan mina sandaler brann upp har jag velat köpa ett par likadana och jag hoppades att de skulle finnas på Vagabond även i år. Jag har fått för mig att man kan vara ganska säker på att man inte får det senaste och att sånt som inte går att sälja finns kvar år efter år på outletbutiker.  Och jag hade tur. När jag såg dem på hyllan, kastade jag mig handlöst i slow motion och greppade det sista paret i min storlek. Sen var jag glad resten av dagen.

På Stora Flygplatsen hade vi stämt träff med mormor för att återfå våra barn. Varför där? Nu blir det krångligt och invecklat. Skit i det. Hur som helst, samtidigt som vi kom dit, landade Systern med familj och vi passade på att ha en välkomstkommitté för dem. Gubben Gran blev så glad att se sin en vecka yngre kusin att han omfamnade 3-åringen länge och innerligt.

Sen satte han sig och lekte på golvet i Ankomsthallen, helt obekymrad om allt folk som kryssade förbi.

Sån vill jag också vara!

Men nu måste jag göra sit-ups. Efter att ha speglat mig i provrum en stor del av dagen och börjat ana att det inte är så många veckor kvar innan man måste göra entré på badstanden, så är det bråttom. Hur många räcker? 10? 100? Fler? Och allt jag vill är egentligen bara att knapra på något gott.

En avstickare som inte var meningen

Maken och jag satt i bilen och kände Friheten fylla oss med Frihetens Ovanliga Känsla. Barnen skulle tillbringa helgen hos mormor och vi skulle på 40-/45-årsfest i Småland. För att verkligen utnyttja denna helg var vi ute i god tid. Vi skulle kunna stanna vid någon sjö, äta en glass och plaska med tårna i vattnet. Utan att behöva svara på frågor från tre barn och utan att hindra minstingen från att bli överkörd, alternativt uppäten av en gädda vid standkanten.

Det här var en annan väg än vi åkt förut, så det gällde att kolla in rutten noga. Då, när jag följde vägen med fingret på kartan, såg jag det. D-E-T. Vi skulle passera Ullared! Inte några kilometer utanför, utan alldeles precis bredvid.

”Kan vi se om det är en kort kö? Den är kanske pytteliten. Eller så är det ingen kö alls. Man kan inte veta om man inte har kollat,” sa jag vädjande till Maken.

Nu är det så att han är ganska shoppingglad han också, så det var inte så svårt att övertala honom. Och det var ingen kö! Vi la upp vår strategi: Han till kalsongerna och jag till leksakerna och sen var det bara att lasta på vagnen.

Så plaskandet i sjön uteblev. Och vi hann precis till festen, efter att ha fått byta om vid vägrenen någonstans vid en låååång väg bland många tallar.

Framme vid….

….där festen hölls, träffade vi vänner från Skånetiden som alla är goda vänner och då menar jag riktigt goda vänner. Såna som man alltid kommer att känna en närhet till, även om det går ett par – fem år mellan varven man ses.  (Kommentera, era godingar! Jag vet att ni läser det här inlägget! 🙂 ) Och så träffade vi M, som jag inte har känt så värst ingående tidigare, men som jag förväntar mig att se som stand-up på tv om några år. Om du läser detta, ska du veta att det var kul att ses!

I mörkaste natten (den är mörk i Småland ska ni veta) traskade vi sen den korta biten till huset som stod tomt och som vi skulle få sova i. En annan familj fick nedervåningen och vi övervåningen. Urgh, så vackert det är där i Småland! En Bullerbyidyll! Tack T och M!

Nördvarning

Den bästa tiden på dagen är kvällsvattningsrundan i trädgården. Det låter lite mossigt, eller kanske inte så lite, men så är det. Då är jag ensam, det är tyst, gruset knastrar under fötterna och jag stänger ute allt annat än bara… det som finns precis då.

Varje dag har det hänt något nytt. Jag ska inte gå närmare in på det för då blir nördvarningen för stor, men… arghh!!.. det är ljuvligt. Och när jag inte orkar gå runt och upptäcka hamnar jag i hängmattan. Det är ganska okej det med.

Nu är det risk att bloggen går från IT-prat till trädgårdsprat. Det har hänt förr, så jag bara varnar er. Fast jag har ett gäng fantastiska sajter att utforska och det kan bli en hel del tips framöver, så överge mig inte än. Inte riktigt än.

Bloggtips

Klicka er in på den här bloggen och lämna en kommentar! Den tillhör en lärare som jag träffade på idag och som just upptäckt bloggandets tjusning. Nu undrade hon hur man får besökare till sin blogg, så jag tipsade bland annat om att pinga på Nyligen, men sen kom jag att tänka på er. Tänk om ni skulle klicka er dit och lämna ett avtryck… Hon skulle bli överlycklig! Och fortsätta blogga. Och sedan våga börja blogga med sina elever. Underbara tanke!

Fredrik Ljungberg i Hålan

Ryktet gick tidigt bland Hålans elever:

”Ljungberg kommer inte.”

Skulle det vara någon idé att ta sig till fotbollsplanen? Ett tag florerade även ryktet att Henke inte heller skulle komma. Att Zlatan inte skulle finnas på plats var supersäkert.

Strax innan träningen kom igång hade dock många letat sig dit. Folkfest i Hålan. Det är man inte van vid. Vi som har två kändisar på orten, Uno Svenningson och Nick Borgen (Kommer ni ihåg honom?), blir alldeles tagna på sängen när hela landslaget dundrar in. Det måste man bevittna, särskilt om man har barn i autografjägaråldern.

Det man kan säga säkert är att Sveriges Radio har fulare ryggsäckar än IT-pedagogerna:

Man kan också säga att Henke tidvis har dålig hållning. Se bild. Men han kan göra bra ifrån sig om han skärper till sig. ”Oh, ah, oh, ah, eh – vi e Helsingborgare!” Det har vi gemensamt Henke och jag. Fast jag vet inte om han hörde när jag ropade.

Ljungberg var vass. Oh yeah! Han kände sig nog lite töntig i sin brandgula väst, men han protesterade inte. Moget.

Som avslutning får ni en bild på Rami när han gör snyggaste räddningen i stan. Snyggt!

Jag tror vi vinner hela EM. Och jag vet att jag har haft gympa på samma plan som landslagsgrabbarna spelade på idag. Försöker tänka efter om det är stort eller inte. Antagligen inte.