Packdag

Idag ska det packas. Fem personer ska till fjällen, en av dem fyller år och ska ha en mängd paket på sin födelsedag. Mat ska inhandlas och medtagas för där uppe är det dyrt och vi är snåla vill inte gå i mataffärer när vi är där. Och här sitter jag i sängen med min dator. Klockan är strax efter nio. Maken har gett sig ut på jakt efter kött och annat ätbart. Jag borde ta tag i dagen. Men det vet väl alla att om jag har börjat läsa en bok, så kan jag inte sluta annat än för att skriva ett bloggilägg om att jag inte kan sluta. Så det är vad jag gör nu. Sen ska jag att läsa Annika Lantz en stund igen. När jag hör Maken köra in på uppfarten, lägger jag fort undan boken och börjar plocka ur och i diskmaskinen. Men än hörs ingen bil.

Annika Lantz, ja. Hon vet vad det innebär att inte få sova. Jag hade glömt hur det var. Man borde inte få glömma! Då skulle ingen ringa till småbarnsföräldrar klockan 8 på morgonen och säga: ”Va, hade ni precis somnat om efter en hel skriknatt? Jag trodde alla småbarnsföräldrar var uppe med tuppen.” Och ingen hade ringt klockan 11 på kvällen en vanlig vardag och sagt: ”Va, hade ni lagt er? Jag trodde alla småbarnsföräldrar var uppe sent för att få nånting gjort när barnen har kommit i säng.” Jag känner att jag bondar (uttalas med å) med Annika. Hon vet vad skriknätter innebär. Jag vet också, men jag hade glömt. Varför läser jag sånt här? Varför vill man komma ihåg? Komma ihåg vad Bvc-tanten sa när jag sa att vår förstfödde vaknade var tjugonde minut. Jag väntade på ett undergörande svar, något som skulle lösa alla sömnproblem. Hon sa: ”Det gör han väl ändå inte?!” Sen pratade hon om något annat. Men det är skönt att tänka tillbaka och veta att den tiden är över. Man trodde aldrig att den skulle ha ett slut, att man skulle få sova en hel natt. Men tji fick man, för nu sover jag som en stock och vaknar bara vissa nätter när 3-åringen vill hålla sina föräldrar lite extra alerta.

Här sitter jag alltså, fast att klockan har tickat vidare. Men det är ändå långfredag och inte ska man jäkta då. Maken ringde just från affären och undrade över barnens strumpstorlekar (En viss upplärningsperiod till Familjens Projektledare måste han ju få ha!). Alltså behöver jag inte närma mig diskmaskinen ännu på ett tag.

Till alla tjuvar som nu vet att vi reser bort: Vi har larm. Vi har grannen Farbror O. Så gör er inte något besvär.

7 Responses to “Packdag”


  1. 1 Ö-Helena mars 21, 2008 kl. 10:40 f m

    Jag har också varit med om att inte bli trodd (eller tagen på allvar) av BVC. Osäker nybliven förälder som man är så tvivlar man ju nästan själv på att det är sant då …
    Nä, som sagt, skönt att den tiden är över.

  2. 2 Projektledaren mars 21, 2008 kl. 2:19 e m

    Jag tycker du glömmer en viktig BVC-detalj, nämligen det handfasta rådet:
    ”Ni kan väl ropa till honom att vara tyst, och lägga sig ner?”

  3. 3 Mattemamman mars 21, 2008 kl. 4:47 e m

    Hej. Här packas det också… och bakas och ….. Hur fem personer, en hund och all packning ska få plats i en SAAB 93 ska bli kul att se, eller andra kommer att ha kul, helt klart. Kör försiktigt så ses vi i backen.

  4. 4 itmamman mars 21, 2008 kl. 7:51 e m

    Översättarhelena, ja det är verkligen skönt att det är över! Hålögd småbarnsmamma är inte mitt bästa jag.

    Projektleda.. Maken, just det! Så sa hon också – den ragatan.

    Mattemamman, hej! Så ni kör också imorgon? Vi ses definitivt. Fast jag kommer mest att fara runt som ett jehu i längdskidspåren. Kan man få vila upp sin träningsvärk i en soffa hos er?

  5. 5 Bloggblad mars 24, 2008 kl. 5:43 e m

    Och efter ytterligare ett par dagar med lilla stjärnögda barnbarnet och hennes mamma, undrar jag hur i all världen vi orkade med att ha två barn hemma jämt en gång i tiden…

    Kan det ha att göra med att vi var yngre och inte inprogrammerade att få göra vad vi vill – som har varit fallet sen de flyttade hemifrån för rätt länge sen.

  6. 6 Johi mars 24, 2008 kl. 10:35 e m

    *räcker upp en hand* Jag är mitt i allt det där. 2,5åringen sover som en prinsessa men 7 månaders E som är så snäll på dagarna vaknar en gång i halvtimmen och vill ha morgon kl 5 *gäsp* Vad gör vi för fel??? Hoppas det bara är en sån där period!

  7. 7 itmamman mars 27, 2008 kl. 3:41 e m

    Bloggblad, tur att det kommer en tid när man kan få njuta av sina barnbarn. Hoppas jag..

    Johi, läs boken!! Så kan du skratta lite åt eländet under dagtid åtminstone.😉


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: