En punka i Lund

Varför ska allt vara lätt? Det kan inte gå smärtfritt. Hur skulle det då gå med de skapande krafterna – med inspirationen? Vad hade Strindberg varit utan kriser? Vad vore en bloggare utan punka någon gång ibland? Följande hände på vår resa hem från Malmö och som bloggare borde jag vara tacksam:

Solen sken, Maken och jag hade åkt i god tid från Staden i Söder för att hinna hämta 3-åringen hos mormor innan mormodern skulle rusa iväg på italienskkurs (Det är sånt pensionärer gör: förkovrar sig i språk för att få alibi att resa jorden runt).

Floff, floff, floff.

”Vad det låter konstigt!”

”Det är nog bilen jag precis körde om som låter.”

”Det låter fortfarande.”

”Mysko.”

Maken svängde av på närmsta avfart och där upptäckte vi punkan.

punka1.jpg

Ibland ångrar man att man är miljömedveten. Vi har nämligen gasbil och i denna gasbil kan man inte ha reservdäck. Istället får man ringa Snälla Assistanstanten. Hon i sin tur fixar en bärgare. Och vips fick man sightseeing på väg in till Lund i en bärgningsbil.

 bargare1.jpg

Och Lund är vackert, så jag ska inte klaga. Knäppte några bilder i det vackra solskenet medan vi väntade.

Okej, det finns vackrare platser i Lund, men vi blev inte avsläppta av bärgaren precis i centrum. Så ni får hålla till godo med detta:

utsikt1.jpg

Och detta:

utsikt2.jpg

Bilen blev ompysslad och snart hade den åter fyra hela däck så vi kunde rulla norrut.

verkstad1.jpg

Det är något visst med Skåne. Vi var invandrare där i tio år, tills vi bestämde oss för att flytta ”hem” för snart fem år sedan. Så fort jag kommer dit ner värker hjärtat lite av hemlängtan till Skåne. Var är hemma egentligen? Tio år är en lång tid. Vi hann skaffa många vänner, vi hade nära ner till kontinenten, vi kunde ha fikon i trädgården. Vi hade det helt enkelt bra. Oftast. Jag har förträngt alla gånger barnen var sjuka och att Maken jobbade jämt och att vi så gott som aldrig hade barnvakt. Men det är en annan historia – nu är det en rosaskimrande tillbakablick.

Trots att vi hade det bra fick vi hemlängtan till Bohuslän. Men att nu komma ner och se Glumslövs backar, Sundet, Ven, alla åkrar, hela den vida stora himlen ger mig hemlängtan åt andra hållet. Fast inte så att jag vill bo där permanent, jag vet ju hur det är att vara långt från släkten. Bara jag får komma dit ibland och känna mig hemma när jag är där så är jag nöjd. Att få höra diftongerna hagla och själv falla in i melodin. Då är jag lycklig.

9 Responses to “En punka i Lund”


  1. 1 Bloggblad februari 14, 2008 kl. 10:46 e m

    Vi ska på utflykt till huvudstaden över helgen, och för nån vecka sen började det puttra under bilen… kolla bussar – tåg – anslutningsbuss – p-plats? Fy tusan så krångligt det blev – och dyrare än bil inklusive garageplats vid hotellet.
    Så maken har krupit under bilen med lite ? äsch, jag har inte frågat om han använt silvertejp eller ståltråd, men han säger att det håller.
    Hoppas…

  2. 2 Åsa K februari 14, 2008 kl. 10:52 e m

    Kul. Vi var invandrare i Bohuslän i drygt fem år innan vi flyttade ”hem” till Skåne. Och jag kan så exakt känna igen mig i det du skriver i sista stycket, fast precis tvärtom förstås.

  3. 3 Johi februari 15, 2008 kl. 8:44 e m

    Det verkar ju som att det gick smidigt med bytet trots allt… Du är verkligen en sann bloggare som drar fram kameran för att låta oss följa med på dina äventyr. Visste inte att du bott i Skåne, det är fint. Det är nog så att man tenderar att rosa det man inte har längre. Jag kan stundtals längta hem till mitt Småland men när jag tänker efter så är det ju här som jag har mitt liv, mitt hus, mina vänner, mitt jobb mm. Sedan att det är långt till mamma och pappa, det får jag leva med…

  4. 4 skåneättadPersilja februari 16, 2008 kl. 9:32 f m

    Jag förstår din längtan.
    Jag kan ”längta” till Kituna, fast jag aldrig riktigt trivdes och jag hatade klimatet osv.
    Men vi har lagt åtta av våra viktigaste år där så alla minnen är ju knutna dit på nåt sätt. Därmed hemkänslan och med det en slags längtan. Men jag förstår att längtan kan bli än starkare med ett så underbart län som SKÅNE!
    Jag brukar säga att om jag hade två liv skulle det ena finnas i Skåne.

  5. 5 itmamman februari 16, 2008 kl. 9:27 e m

    Bloggblad, de brukar säga så… Hoppas det går bra.

    Åsa K, var det i Lysekil du hade bott? Jag vet inte varför jag har fått för mig det.

    Johi, fast du kanske har din sambos föräldrar här? Vi hade ingen där nere, så det kändes lite avlägset ibland. Har hört att du bor i ett kanonmysigt hus.

    Persiljan, så du är skåneättat – shit pommes frites!

  6. 6 skåneättadPersilja februari 16, 2008 kl. 10:38 e m

    Min faor vaor fråon sköånä! äör mäjnar jaug! män hän träffa min maur å dåo blidde hän nöorlänning den tåokige påogän
    Jaog häde gäorna praotat sköonskä!

  7. 7 översättarPersilja februari 16, 2008 kl. 10:40 e m

    Min far var från Skåne! är menar jag! men han träffade min mor och då blev han norrlänning den tokige pojken
    Jag hade gärna pratat skånska.

  8. 8 tävlingsledarenPersilja februari 16, 2008 kl. 10:41 e m

    Pimpa sopskåpstävlingen pågår så länge deltagare dyker upp. Satte en deadline till NÄSTA lördag men kan tänja på det om det behövs. Klart du ska va me!

  9. 9 itmamman februari 17, 2008 kl. 10:14 f m

    Tack skåning, jag fattade första försöket! Men en översättning piggar alltid upp. OK, då ger jag mig på en tokpimpning av mitt sopskåp. Om jag får så mycket tid. Jag SKA vinna!! Är alla medel tillåtna? Ajax till exempel? (Skulle vara ett skämt…)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: