Hur är man rädd om sig?

Min mamma brukar säga till mig att jag ska vara rädd om mig. Det är skönt att höra. Men hur gör man?

Jag älskar mitt jobb. Det är en utmaning att vara lärare och fundera ut hur varje barn ska lära sig något. Hur man ska kunna väcka deras nyfikenhet.

Men hur är man rädd om sig? 45-timmars arbetsvecka blir alltid så mycket mer. En arbetsdag kan se ut som så att man har lektioner, är rastvärd när man skulle behöva gå på toaletten och under den kvart man kan sitta ner efter lunchen med barnen, ska man skriva det där jätteviktiga brevet som barnen ska ha med sig hem samma dag. Sen fortsätter dagen med fler lektioner, möten och sist men inte minst förberedelser och efterarbete. Håller man på med IT finns alltid miljarder saker att ladda upp, ladda ner, ladda hit och ladda dit. Ibland kommer ovanpå allt detta andra arbetsuppgifter som måste göras just nu. Att säga: ”Jag har ingen mer tid att klämma in det på” funkar inte. Förtroendetiden (den tid man lägger på sitt arbete hemma) har liksom ingen gräns.

Det här är ingen kritik mot skolan. Jag gillar mitt arbete. Särskilt gillar jag den skola där jag nu jobbar. Men jag undrar: Hur är man rädd om sig?

17 Responses to “Hur är man rädd om sig?”


  1. 1 Bloggblad januari 25, 2008 kl. 5:10 e m

    Svar från en tjatig mammaexpert:

    ”Var rädd om dig” betyder:
    1)Ha alltid hjälm på dig!
    2)Ha vantar och mössa när det är kallt.
    3)Ät ordentligt – men sätt inte i halsen
    4)Följ inte med några fula gubbar
    5)Sitt inte på nåt kallt
    6)Gå inte barfota där det finns glas och spikar
    7)Ta fram reflexerna när det är mörkt
    8)Ät inte mjukglass när det är väldigt varmt
    9)Se till att du alltid har pengar till telefonau…äsch, det går bort numera.
    10)Ring hem om du blir försenad
    11)Smaka inte på nåt som nån okänd bjuder på

    Har du fått grepp om vad det är nu? Eller ska jag fortsätta?

    Kan du i stället svara mig på vad man gör när man storknar. Det har jag alltid undrat.

  2. 2 itmamman januari 25, 2008 kl. 5:24 e m

    Bloggblad, du träffar mitt i prick! Jag brukar själv höra mig säga några av de där grejerna. Men när min mamma säger det, så är det med anspelning på att jag är trött. Ibland kan hon byta ut det mot ”Förta dig inte nu!” Och det är det jag inte har fått kläm på hur man ska bära sig åt för att lyckas med.
    Storknar… du menar när man rullar sig på golvet och är högröd i ansiktet och inte får luft? Nä, det kan jag nog inte svara dig på.😉

  3. 3 Ingela januari 25, 2008 kl. 7:06 e m

    Jag kan tyvärr inte svara på din fråga, men maila mej när du vet…

  4. 4 ITmira januari 25, 2008 kl. 7:12 e m

    Nej, jag har inte hittat något svar på det…heller. Men om vi hjälps åt i skrubben, så att säga sätter det på dagordningen. Så kanske vi kan komma på det i tid. För övrigt får jag hålla med en kollega som sa att ju äldre hon blev, ju färre svar hade hon. Det känns precis så!

  5. 5 Johi januari 25, 2008 kl. 7:46 e m

    Tala om när du kommer på svaret! Ibland känns det som enda sättet är att stoppa in ett finger i varje öra, blunda och säga ”lalalalalalalla”!

  6. 6 Persilja januari 25, 2008 kl. 9:41 e m

    Din fråga är faktiskt väldigt viktig!
    (Hör ni det alla rektorer!!!!)
    HUR ska du kunna vara rädd om dig när det inte finns nåt val?
    När ska du kunna vara rädd om dig?
    Okej, du gillar ditt jobb och din arbetsplats, så eftersom glädjen finns där ska det ju vara mindre ”farligt” att överbelasta sig. Men jag tror att din fråga är mycket relevant för de flesta lärare idag.
    Det är mycket som ska hinnas med och med ett stort samvete kan man nog jobba alldeles för mycket.
    Kram!

    TA HAND OM DIG!

  7. 7 Annis januari 25, 2008 kl. 10:33 e m

    Jag undrar fortfarande också samma sak, tycker att vi lärare är ett fantastiskt folkslag om man får skryta. Det är som att driva ett eget företag och alltid något man ska komma ihåg att inte glömma. Lönesamtal känns det igen? Vi har en fråga som vi ska svara på tills vi träffar vår rektor. Är du medvetet pedagogisk i alla situationer?!!!! Vilken fråga!!! Om vi var det ständigt och jämt skulle våra hjärnor koka! Vilken tur att vi inte är det och bara är människor också. Jag tror på slappare lärare som medvetet är slö ibland….det skulle vi må bra av. Eller hur?
    Ribban borde sänkas många gånger istället för att hela tiden höjas. Håller du med?

  8. 8 Annis januari 25, 2008 kl. 10:36 e m

    Heja förresten! Jag såg dig på multimediabyråns….ja du vet blogga med din klass. Stolt vän till dig!😉

  9. 9 Nisse januari 26, 2008 kl. 12:35 e m

    Du MÅSTE lära dig att säja NEJ. Då håller du längre och kan vara duktig och trevlig längre.
    Då MÅSTE också avätta dagligt tid för s.k. återhämtning – kvalitetstid – då du njuter och mår bra.
    (Ett av de få ‘måsten’ som är viktiga i livet.)

    Likväl som vi ska lära barnen var ‘gränserna’ går så måste vi också sätta egna gränser. Vad är det annars för förhållningssätt vi omedvetet lär våra barn?

    Sköt om Dig!

    Kramar!

  10. 10 Bloggblad januari 26, 2008 kl. 4:13 e m

    Jag hörde mig själv säga det där ”var rädd om dig” i morse när sonen åkte iväg hem till sig efter ett besök i föräldrahemmet. Och funderade … Just då betydde det nog mest: glöm inte att städa hemma hos dig ibland, och ät inte en massa skräpmat utan laga ordentlig mat… Sånt som en mamma inte alls har nån kontroll över med vuxna barn. Och inte heller behöver… men, det är svårt att inte bry sig om dem man älskar lika mycket nu som när de var gosiga treåringar.

    Just när man garvar så man storknar, det vet jag hur det är, men ofta när man får höra saker, säger man: jag tror jag storknar. Kanske är det helt enkelt ”tappar luften”. Jag har inte fått kläm på det, fast jag själv säger att jag storknar av både det ena och det andra.

  11. 11 Bloggblad januari 26, 2008 kl. 4:14 e m

    Förresten – nu ska jag själv gå och vara rädd om mig. Det betyder: ligga på soffan och lösa korsord och slumra till….

  12. 12 itmamman januari 26, 2008 kl. 9:56 e m

    Man ska nog sätta upp gränser – det tycks alla ni som kommenterat tycka. Bra. Men svårt.
    Var räddA om er alla ni!

  13. 13 tinate januari 26, 2008 kl. 11:02 e m

    Jag håller med Nisse där. Man måste kunna säga nej ibland. Alla har rätt till rast. Förtroendetiden ligger inte på din lunchrast. Brevet får vänta. Man måste vara rädd om sig annars kan man lätt bränna ut sig eller fastna i IT-träsket. Ladda hit och ladda dit…
    (mitt i prick). Ser nu att du själv rundat av kommetarerna så klokt med.

    En väninna till mig som är lärare tycker att hon tjänar så dåligt och just av den anledningen tänker inte hon förta sig. -Jag gör inte mer än vad jag har lön för, säger hon. Ibland säger hon också att hon bara låtsas att hon jobbar och tycker att det kan hon gott göra så länge hennes rektor låstas att hon har en bra lön! Lite kul tycker jag. Hennes skämt tar ner mig lite på jorden och minskar lite på trycket att ständigt vara så ambitiös.

  14. 14 itmamman januari 27, 2008 kl. 8:51 f m

    Tinate, tål att tänkas på… Fast jag gillar inte att jobba sämre för att min lön kunde ha varit bättre. VILL göra ett bra jobb för då mår jag bättre. Men som sagt, man måste nog tänka till lite för att orka. Vi får spåna vidare helt enkelt.

  15. 15 anne-marie Körling januari 27, 2008 kl. 9:30 f m

    Men oj så svårt.
    Jag tror en viss mått av sund egoism. Se till sina behov… inte svara på andras behov genast. Lilla vän, eller stora du, Var rädd om dig kan också vara ord man får av någon som tänker mycket på dig. Din mamma tänker på dig och vill att du ska bära hennes omsorg. Då får du hennes förvaltande uppdrag – den att vara rädd om dig. Det är nog bättre att vara rädd om sig än rädd för sig själv. Allt gott. Jag är också rädd om dig. Bara så att du vet. Anne-Marie Körling

  16. 16 itmamman januari 27, 2008 kl. 11:42 f m

    Anne-Marie, tänk att man kan bli såna vänner i cyberrymden! Jag vet att du är rädd om mig och att du förstår varför jag sa nej på din fråga för ett tag sen. Jag är också rädd om dig. Bara så du också vet. En stor kram!

  17. 17 Pippi januari 28, 2008 kl. 9:15 f m

    Ja, jag är ju inte rätt person att svara på det, egentligen. Hade du däremot frågat hur man gör för att inte vara rädd om sig/inte ta hand om sig/förta sig hade jag kanske kunnat svara… Men jag har definitivt lagt mina egna behov åt sidan, jag har låtit jobbtankar ta alltför mycket utrymme även när jag varit hemma, jag har tänkt ”jag ska bara…” alltför många gånger innan jag tillåtit mig att göra något som jag _vill_ och skulel må bra av. Vad är förresten ett bra jobb? Jag brukar tänka på det där ibland. Kanske skulle något som i mina ögon inte är perfekt vara tillräckligt bra? Min förra rektor (kom från det militära och var helt ny i branschen) pratade om 70%-lösningar. Att 70% av det jag ansåg vara bra nog var alldeles tillräckligt bra. Tror att det ligger något i det.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: