Eleverna kom tillbaka till sin skola

Det första jag möttes av imorse var en man från Sveriges Radio som stod utanför skolan och pratade i micken: ”Ja, jag står här utanför x-skolan…. Kommunen kommer nu att satsa extra resurer på ungdomarna… bla bla bla…”. Jag gled tyst förbi. Eller klapprade så obemärkt jag kunde med mina skor. Hela grejen, radios närvaro, förstärkte känslan av att något konstigt har hänt, att det inte är som det ska. Igår hade TV4 riggat sin kamera mot salen där föräldramötet hölls. Jag är lite fascinerad av media, men just nu hade jag hellre haft en normal vårterminsstart och jobbat på en ointressant liten skola helt utan mediebevakning.

Vi träffade våra klasser utanför skolbyggnaden. Sen gick vår klass till vårt gamla klassrum och kikade på behörigt avstånd bakom staketet. Någon hade sett en bok som verkade ha klarat sig, en annan hade sett något annat. Det blev ett avsked till det gamla och sen gick vi till det nya – ett klassrum i högstadiedelen. Eleverna var ganska positiva till var de hamnat. Och att vi hade fått en multimediasal igen (dock utan laptop till projektorn och med bara två gamla datorer…) I deras nedskrivna tankar gick det att märka ett hopp och en nyfikenhet på allt det nya, samtidigt som det var en saknad att ha förlorat en speciell mugg eller ett oersättligt sudd.

Vi lärare är i olika faser av vårt krisande. Jo, hälsoteamet berättade lite om sådana saker vid vårt lärarmöte igår. En del har tagit det hela hårt, men har nu börjat komma tillbaka. Andra är ganska knäckta just precis nu. Helt klart är att alla är oerhört trötta. Vi ångar på i 180, är ute mycket med barnen på våra raster, måste ta fram nytt material för varenda liten lektion och samtidigt beställa nytt och gå igenom vad vi förlorat. Hjärtat rusar i otakt, men det finns inte tid att tänka på det. Mitt i allt det här är jag så fruktansvärt glad att jag jobbar på just den här skolan. Jag älskar mina kollegor! Jag vågar inte tänka på hur en sån här händelse hade blivit på en skola där lärarna för länge sen har förlorat hoppet. På min skola finns massor av hopp. Vi kommer att klara det här. (Man hör nästan filmmusiken i bakgrunden va?) Together we´re strong!

(Nej, nu får hon ge sig! Prata engelska! Vi drar till en annan blogg.)

10 Responses to “Eleverna kom tillbaka till sin skola”


  1. 1 Pippi januari 8, 2008 kl. 8:39 e m

    Tänkte på dig i dag när jag stegade in på min skola. Undrade hur ni hade det och hur det går för er med den nya tillvaron. Jag är glad över att det ter sig så hoppfullt trots sorgen över det trista som hänt! Hejja på alla er som jobbar där och stor kram!

  2. 2 amelnestor januari 8, 2008 kl. 8:55 e m

    Ja, vi älskar dig med! Kan inte först hur vi ska klara oss utan dig och förstår inte hur vi någonsin har klarade oss utan dig. Ang. det där med att alla är i olika faser…Har hört att en kollega blev irriterad på mötet idag och ”påpekade” att det blir enklare om en och en pratar… vilken bitch…*skäms lite*

  3. 3 IT-mamman januari 8, 2008 kl. 9:47 e m

    Pippi, I love you! Oj, vad jag snackar engelska! Skönt att veta att någon uppe i nordligaste Nord tänker på oss. Kram!

    Amelnestor, gör ni?! Lilla mig? Åh, jag tror jag brister ut i sång! Sound of Music – here I come! Ja det var en kollega som ville ha lite ordning och reda på mötet idag. Nej, hon är alls ingen bitch, hon är en av de bästa! Så skäms inte – vi älskar ju just dig. Puss!

  4. 4 Johi januari 8, 2008 kl. 10:13 e m

    Jag älskar också mia kollegor och saknar er något enormt! Hm… kan det bero på att jag tusen gånger hellre arbetar just nu än att torkar näsor, stoppar alvedon i rumpen och trugar med hostmedicin… Kikade in igår och saknade inlägg av dig men förstod samtidigt varför. Jag vill vara delaktig och hjälpa er med all uppbyggnad samtidigt som det är l_i_t_e skönt att ha en godkänd anledning till varför jag inte är där. Hoppas, hoppas på att vi kan ses på torsdag. Kram.

  5. 5 Pippi januari 8, 2008 kl. 10:31 e m

    *hihi* Ja, det blir ju lite roligare ibland att svänga sig med a little änglish😉

  6. 6 Översättarhelena januari 9, 2008 kl. 8:25 f m

    Det var en lång artikel i dagens GP och jag måste säga att det märktes att ni har en positiv anda på er skola, trots det som har hänt. Hoppas allt går bra efter omständigheterna.

  7. 7 Caroline januari 9, 2008 kl. 9:04 f m

    Jag läste oxo artikeln i dagens G-P, och det var positiva tongångar, då ni tydligen hittat lösningar på det mesta! Framåtanda var det ja…!

    Maken känner till skolan, då han bodde i den stan när han jobbade där på 80-talet.

    /Caroline

  8. 8 Filifjonkan januari 9, 2008 kl. 10:35 f m

    Härlig attityd!! Jag önskar vi slapp allt detta förstörande av skolor så att lärare kunde få tid att fokusera på rätt saker.

    Kul att hitta din blogg!

  9. 9 Persilja januari 9, 2008 kl. 7:59 e m

    Underbart!
    Hela inlägget är underbart-fast det handlar om nåt tråkigt. Så härligt positiv känsla!!!

  10. 10 IT-mamman januari 9, 2008 kl. 9:26 e m

    Johi, förstår att det är knepigt att inte vara där nu – det är ju din skola. Men du kommer att hinna att bearbeta det. Ägna dig åt dina små och försök att njuta… hur lätt det nu är när de är sjuka…

    Pippi, änglish gör livet roligare!

    Översättarhelena, jo det är ganska positivt mitt i allt. Tack för omtanken!

    Caroline, va jobbade han där? Vem kan det vara? Har du min mejl så du kan avslöja?

    Filfjonkan, jag önskar det med. Kul att du hittade hit! Om några dagar hinner jag kika runt och då ska jag in och läsa hos dig med. Känner igen ditt namn…

    Persilja, jo det kan allt finnas en del positivt mitt i allt. Gäller att hitta det bara.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: