Det ryker ännu

Jag tog med mig brandröken hem. Den finns i mitt hår, i mina kläder, överallt. Så overkligt att få veta att allt är borta, hela låg- och mellanstadiedelen nedbrunnen. Jag var tvungen att åka dit och att få se det med egna ögon. Tänkte att eleverna säkert tar sig dit och att de har många frågor.

Det var mycket folk där, en del verkade tycka att det var en riktig folkfest och stod i grupper och skrattade, andra stod allvarligt och tittade. Många tog kort och visst hade jag också kunnat göra det. Så ni hade fått se. Men jag fixade inte det. Jag träffade bara på en elev från min klass, men en hel del elever från andra klasser. De frågade sånt som ”Har du inget jobb nu?”, ”Var ska vi äta när vi inte har någon matsal?”, ”Då har matteböckerna brunnit upp då?”. Vad skulle jag säga? Bara att allt kommer att ordna sig. På något sätt. Ingen är skadad, det är bara materiella ting. Men jag tänker ändå på vårt multimediaklassrum. Vad onödigt att det är borta. Tur i oturen att vi har så mycket arbete sparat på servrar. Berättelserna, dikterna, bloggarna – de finns kvar.  Och hur det blir till vårterminens start på tisdag om en vecka, det vet jag faktiskt inte. Rektorn sitter i möte nu. Det kommer naturligtvis att ordna sig, men det kommer att bli apjobbigt.

Vilken första dag på nya året. Och det ryker ännu.

10 Responses to “Det ryker ännu”


  1. 1 Persilja januari 1, 2008 kl. 4:41 e m

    Men ojjjojjjojj vilken chock!!!
    Jag har alltid blivt väldigt illa berörd av bränder. Är mest rädd för det av allt nästan. Det är ju rätt vanligt och väldigt lätt hänt. Här finns brandvarnare i varje vrå och brandfiltar och brandspruta på varje våning. Det måste vara jättehemskt att se sin arbetsplats brinna ner!!! Fy sån chocknatt!!!
    Visst är det bara materiellt men likväl hemskt!!!
    Ingen kul början på året alls!!!

  2. 2 IT-mamman januari 1, 2008 kl. 4:45 e m

    Persilja, visst är det en chock att se det. Och kanske att det får en att minnas andra krissituationer när man plötsligt måste tänka rationellt fast att man är halvförlamad.

  3. 3 Mr Toad januari 1, 2008 kl. 5:35 e m

    Kära söta snälla rara, ett sådant vettlöst slöseri.

    Det är som du säger: bara materiella ting. Men för låg- och mellanstadeieelever betyder sånt mycket, det vet man ju. Och nu ska man ägna en massa resurser som hade behövts bättre på annat håll på att bygga upp något igen som någon rivit ner. Ja, det är lätt at hålla sig för skratt.

    Det var ju väl att ingen människa blev skadad, och att som du säger så mycket arbete fanns sparat på andra ställen. Men våra tankar är med dig när du nu får göra din bit i att baxa hela lasset i den uppförsbacke som väntar, med provisoriska klassrum och allmän improvisation hela våren. Det är inte svårt att föreställa sig hur tungt det måste kännas. För vad det nu kan vara värt… hoppas det fungerar för er alla.

    Och hur kan de ansvariga skippa kostnaden för ett automatlarm?? Ett par tusenlappar bara, har man inte råd ens med det längre?? Här finns gås till plockning ska jag säga.

  4. 4 itmamman januari 1, 2008 kl. 5:40 e m

    Mmm, Mr Toad. Vi har ju inte varit fria från skadegörelse under hösten, så jag är inte helt förvånad. Tänkte faktiskt tanken när jag gick därifrån efter julavslutningen: ”Hoppas skolan får vara ifred över lovet”. Ett automatlarm hade varit bra. Väldigt bra.

  5. 5 tinate januari 1, 2008 kl. 7:48 e m

    Overkligt och svårt att ta in fastän man varit där. Det kommer säkert att bli en jobbig tid framöver som du skriver. Tillfälliga lokaler på olika platser i kommunen känns oroande tycker jag. Det är nu i brörjan som man behöver stöd av sitt arbetslag, men vi kommer troligtvis att hamna utspritt tills någon typ av moduler eller baracker är ordnande. Känns så sorgligt…..

  6. 6 IT-mamman januari 1, 2008 kl. 8:05 e m

    Tinate, ja det är overkligt. Och jag tänker precis som du skriver hos dig, på att mina innetofflor har gått upp i rök. Jag gillade dem! Små skitsaker blandas med allt det andra – man har svårt att samla tankarna.

  7. 7 Miss Gillette januari 1, 2008 kl. 8:15 e m

    Ja det var allt en nystart, det. Fy vad tråkigt. Vad kan man säga? Mitt djupaste deltagande & förhoppningar om att återuppbyggnaden ska gå så smidigt som möjligt.

  8. 8 itmamman januari 1, 2008 kl. 8:25 e m

    Miss Gillette, tack hörrudu. Hoppas också på det bästa mitt i allt.

  9. 9 Ozzy januari 2, 2008 kl. 10:28 f m

    Och så blir man arg också. Så arg så man nästan kokar sönder. På nåt sätt hoppas jag verkligen att det var en raket och att inte nån människa med mening satt fjutt på skolan.

    Man önskar att man kunde göra nåt.

  10. 10 itmamman januari 2, 2008 kl. 5:47 e m

    Ozzy, det kan du. 3-åringen kommer ut till er på fredag.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: