God Vit Jul

Jag läser i Hålans lokalblaska texten som min favoritkrönikör Pelle Rebell har skrivit. Och börjar nästan lipa. Han skriver om julen och hur vi kanske skänker en slant till svältande långt bort, vilket vi ska göra, men samtidigt glömmer att tänka på misären i vår närhet. Många barn ägnar julen åt att oroa sig för om mamma eller pappa ska bli fulla och vad de ska hitta på då. Om mamma ska bli slagen.

Jag tänker på 8-åringen och hur han väntar och väntar på julafton. Det pirrar så i magen på honom så han har svårt att somna:

”Mamma säg inte att du ska slå in paket”, säger han när jag nattar honom. ”Säg bara att det är sent och låtsas inte som att det snart är julafton, för då kan jag absolut inte sova!”

Det pirrar i magen på många barn just nu. Lyckopirr. Men en del barn har en klump i magen av ångest. Det borde inte vara så. Pelle Rebell vet vad han pratar om, för han träffar en del av de här barnen i sitt jobb.

I lokalblaskans ledare läser jag om mormor. Hon som dog i somras nästan 90 år gammal och som var klar i knoppen som få. Det är min syster som skriver om henne och om omvärldsbevakning, något mormor var bra på med alla sina dagstidningar där hon följde med i stort och smått. Ledaren avslutas med uppmaningen att ta hand om varandra och våra gamla. Det låter kanske klyschigt, men det är v-i-k-t-i-g-t.

Det är liksom det julen handlar om. Jag skiter högakningsfullt i om skinkan serveras varm eller kall. Om julklapparna delas ut före eller efter Kalle. Jag skulle gärna äta pizza på jul om jag bara fick vara med mina nära och kära. Julafton, juldag eller någon annan dag – det spelar inte så stor roll när det blir, bara att det blir. När någon försvinner ur ens liv kommer tankarna på vad som är viktigt. Egentligen.

God Vit Jul!

Annonser

2 Responses to “God Vit Jul”


  1. 1 Bloggblad december 22, 2007 kl. 6:48 e m

    Ja, visst är det hemskt. Och så svårt att hjälpa. För många år sen hade jag stambord på socialen – kändes det som – anmälde flera familjer vars barn jag hade i klassen, och visst hur dåligt de mådde. Men det är jättesvårt att komma åt sånt här. Familjen med spritproblem ”löste” sit problem med att flytta från orten efter att socialen kom på besök…

    När jag läste Svinalängorna, förstod jag hur flera av mina lekkamrater hade det hemma. Att föräldrarna söp visste vi alla – men sen… Fy, vad jag mådde dåligt, 40 år efteråt, när insikten kom.

  2. 2 IT-mamman december 23, 2007 kl. 8:43 f m

    Bloggblad, det är svårt det där och det finns säkert en hel del som man inte vet om. Men 40 år efteråt, när insikten kom, gjorde du visst något – fast för andra. Ett barn kan aldrig lastas för att inte ha gjort tillräckligt. Men det kan vuxna. Kram på dig!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: