Skolk och diplom

pimmen.jpgSummering av dagen: Hektisk skoldag med mycket:”(Mitt namn) hur ska jag.., varför…, jag fattar inte…, kom fort!” Fem minuter efter att jag tänkt springa iväg från skolan svarade jag fortfarande på frågor. Men så till slut kunde jag springa iväg till bilen.

Det var dags för PIM-examination i Hålans kommunhus. Vikarie var ordnad för klassen, så att jag skulle kunna delta. Väl framme, frågade jag i receptionen var examinationen skulle vara. Fick namnet på ett rum och letade mig dit. Tomt. Misstänkt tomt. Så jag gick ner igen och frågade om det verkligen stämde. Jo då, det skulle det allt göra. Klockan började ticka förbi utsatt tid och jag började bli mer och mer misstänksam. Hade mötet flyttats? Bad en av receptionisterna att få logga in på hennes dator en liiiiten kort stund. När jag var liten var min dröm ett tag att få bli receptionist, så nu såg jag min chans att få prova på att sitta bakom en sån där hög disk. Fast… nej, det är nog inget för mig. Inloggad upptäckte jag att examinationen var en timme senare än jag hade trott. Så går det när man inte dubbelkollar… Fast vad skulle jag då göra? Åka tillbaka till skolan? Hinna vara där en kvart och sen springa iväg igen? Nej. Jag bestämde mig för att skolka. Gick till hamnen och tittade på båtarna i solgasset. Andades djupt. Fast sen fick jag så dåligt samvete för att jag satt där och på arbetstid, så jag tog upp planeringskalendern och planerade morgondagen. Nån måtta får det vara på skolket. Mitt samvete tyngde mig brutalt vid det laget.

Klockan tickade på och snart var det dags att gå tillbaka till kommunhuset. En annan lärare från min skola dök upp så vi var hela två personer där som skulle få stoltsera med våra PhotoStory-filmer och mottaga våra diplom. Examinatorerna bjöd på kärleksmums och kaffe och var inte farliga alls. Det hela avslutades med att kollegan och jag blev plåtade för att få le dumt på skolplattformen åt våra kollegor. Där har jag snott en bit av kortet, bara för att ni ska få en glimt av den vackra Hålan där jag bor. Men bara en bit, som sagt. Jag ska inte le dumt även här.

8 Responses to “Skolk och diplom”


  1. 1 Bloggblad oktober 8, 2007 kl. 6:31 e m

    Kan väl trösta dig med att såna småstunder inte alls ger dåligt samvete efter mer än 30 år i yrket… det trubbas liksom av. Och faktiskt är vila och solsken väldigt nyttigt för kommande mörka dagar. Se det som en investering!

  2. 2 Översättarhelena oktober 8, 2007 kl. 8:15 e m

    Jag är säker på att du ler vackert på det där fotot!

  3. 3 itmamman oktober 8, 2007 kl. 8:19 e m

    Bloggblad, skönt med dessa hejarop! Ska verkligen se det som en investering. Hoppas bara att ingen skolmänniska såg mig…

    Översättarhelena, nej absolut inte. Tyvärr.

  4. 4 Persilja oktober 8, 2007 kl. 9:13 e m

    Haha, du har också ett sånt där irriterande samvete som sitter på axeln. Vad bra! Då vet du hur det är! Man vill ibland knocka den där vitklädda varelsen! En rak höger liksom. För att få vila lite! Men det är nog ganska bra i längden att ha det. Det ger frid i själen, vilket är vilsamt på sikt.
    Men hur kan du skriva om SOLGASS med gott samvete? Och visa bilder på blått hav??? Och segelbåtar??? Tänk på oss här i norr!
    Här har alla tagit upp segelbåtarna och solgass, nja det kan man nog inte kalla de där tappra strålarna långt bort ifrån…
    Fast jag unnar er solgass! Njut! Utan dåligt samvete!

  5. 5 itmamman oktober 8, 2007 kl. 9:22 e m

    Persilja, oj jag glömde att strålarna snart inte når er! Har ni tagit fram ficklamporna och reflexerna? Poor things. Jag får väl lägga ut lite fler solbilder så ni där uppe får njuta lite ändå. Äsch förresten, tänd en brasa och mys! Det är avundsvärt!

  6. 6 Persilja oktober 8, 2007 kl. 9:25 e m

    Haha, du skojade kanske men faktum är att vi har reflexvästar och fickampor för hela slanten!

  7. 8 Caroline oktober 9, 2007 kl. 9:29 f m

    Hmm, sådant där skolk har jag oxo gjort någon gång när jag jobbade och tog fel på tiden… *flin*

    Solgass är skönt nu på hösten, och idag är det strålande solsken ute, men nattfrosten dök upp i morse, suck!

    Kram Caroline


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: