En iväg, två hemma

Ännu en arbetsvecka är slut. Fattar inte att det går så fort. Nyss var det ju förra fredagen. Tyvärr brukar helgen gå lika fort och livet bara rusar fram. Fast varför klaga? Det är skoj när det händer mycket. Ibland.

11-åringen har precis lämnat byn för att åka på basketläger 12 mil bort. Han är inte skrajsen för att åka iväg, så jag är inte det minsta orolig. 8-åringen kommer lite mer till sin rätt på något vis när han får vara äldsta barnen här hemma. Idag frågade han till och med sin lillasyster om hon ville komma in på hans rum och lyssna när han spelade sin tutspelläxa. Det brukar hon aldrig få annars. Han har en grind in till sitt rum så det är väldigt högtidligt för henne att få tillträde dit. Ja, alltså, vi satte en grind där när hon var i krypåldern och han i legoåldern. De två faserna i deras liv var en kombination som inte gick så bra ihop. Jag har skakat henne upp och ner vid två tillfällen för att få ut grejs som satt sig i halsen på henne och då var det inte så konstigt att förhindra ännu en katastrof med hjälp av en grind. Jag hann gå ett halvt varv med dammsugaren genom övervåningen innan hon blev utslängd på grund av dåligt uppförande. Men ändå, de två älskar varandra och har nu blivit sams bredvid godisskålen. Får se hur länge det varar…

2 Responses to “En iväg, två hemma”


  1. 1 Persilja september 14, 2007 kl. 9:39 e m

    En sån ära för lillasyster! Sånt hon minns! Finns det bättre stunder än när det verkligen syns att de älskar varandra. För det vet man ju att de gör. Trots att de vid vissa bråk skriker att de HATAR varann.
    Vad otäckt att det fastnat grejor i halsen på henne. Jag tror det är typiskt när man får en sladdis, man har slappnat av och ”glömt” lite hur det var. Mina är så tätt att jag aldrig hann slappna av, vaksamheten satt i ryggmärgen. Men NU när familjen fått en ”sladdishund” ja då är det miljoner pryttlar på golvet. Han tuggar alltid på nåt och bajsar ut de konstigaste saker…
    Godnatt kraM!

  2. 2 IT-mamman september 14, 2007 kl. 9:56 e m

    Persilja, mmm, det var nog en ära. Men en disaster att bli utslängd.
    Usch, jag slappnade nog av när det gäller småsaker, ja. En gång fick hon en liten bit gladpackplast i halsen och en gång en barkbit. Fast när barkbitsincidenten hände var det förtvivlat städat här hemma. Några hade lånat vårt hus en vecka och det sken överallt. Så jag slappnade verkligen av. Såg inte att någon släpade in en pinne och att lillan fick tag på den. Minuterna när man kämpar för sitt barns liv vill man bara glömma.
    Lärdom: Ha inte för städat hemma.
    Godnattkram på dig med!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: