Om det ringer på dörren…

8-åringen och 11-åringen har skaffat jobb. De har blivit säljare. Pandasäljare. Såna som förbättrar miljön och hjälper isbjörnarna. Ja, det är vad de själva säger. Sen finns det ett Xbox som hägrar och som man får om man terroriserar sina grannar ordentligt och får dem att köpa riktigt många porslinsmuggar, kikare, fågelmatare och almanackor. Jag är kluven till det hela. Å ena sidan tycker jag att det är jobbigt att folk här omkring ska ställas inför valet att säga ja eller nej till att köpa något. Och möjligtvis fräsa åt barnen. Å andra sidan tycker jag det är bra att barnen lär sig att man måste jobba ihop pengar och att de får ta ansvar för att det fungerar. Så efter att först ha försökt få dem på andra tankar när de kom och undrade om de fick sälja, har jag nu gett efter. De kämpar på och räknar och längtar. Så grannarna får tycka vad de vill. Nu finns ingen återvändo.

12 Responses to “Om det ringer på dörren…”


  1. 1 Persilja augusti 29, 2007 kl. 8:18 e m

    Vilken skrivklåda du har! Hurra!
    Håller med. Bra att de får tjäna pengar själv, hemskt att de ska gå och terrorisera grannar. Fast andras barn gör ju det. Varför inte mina och dina? Så kör hårt. Bra övning. De ser att det verkligen inte sker av sig själv. En mamma i min sons förra klass skötte säljandet åt sin son. DÅ har man missuppfattat lite av meningen…

  2. 2 Esters Mamma augusti 29, 2007 kl. 8:23 e m

    Låt dom! Jag tror att det är bra att dom ser att dom kan tjäna ihop pengar genom att jobba. Chansen finns ju att dom kan tjäna ihop till den där Xboxen och det är väl bra eller?🙂
    Här jobbar killarna hemma. Vi skriver upp på en lista allt som dom gör och poängsätter eller gör synligt i pengar och dom har arbetat ihop till ett Wii. Nu *äger* Esterspappa 1/3 av den för att ingen av pojkarna ska kunna säga att den är hans …

  3. 3 Bloggblad augusti 29, 2007 kl. 8:27 e m

    Jag måste erkänna att jag tycker det är skitjobbigt med alla ungar/ulänningar som säljer saker vid dörren… Jag är en riktig tråkmåns, men bor väldigt nära en skola, alla barn känner mig och tänker att ”hon köper förstås av mig”…

    Om jag säger att jag hör när det kommer nån på gruset – och har många fönster… så förstår du hur jag löser problemet, jag tycker ju synd om ungarna med en sån sniken surkärrig som inget köper… Snart börjar jultidningseländet också….

  4. 4 Bloggblad augusti 29, 2007 kl. 8:30 e m

    Och… en ”ulänning” —- slarv för: den som räcker fram en lapp där det står att h_n har ett döende barn och därför måste jag köpa en tavla som jag inte vill ha…
    Och det är ju faktiskt så att jag inte kan känna ansvar för alla döende barn (för de ljuger väl inte?)i världen. Men jag ger gärna pengar till Lutherhjälpen och Röda Korset.

  5. 5 IT-mamman augusti 29, 2007 kl. 8:51 e m

    Persilja, Esters Mamma och Bloggblad, det var delade meningar om det hela. Precis som jag själv har. Fast jag tyckte det var värre med småsäljarna förr, innan barnen själva började. Nu kommer det kanske tre jultidningsförsäljare hit per år och då köper jag något litet av de två första och sen har jag inga problem med att tacka nej till den tredje. Fast det är klart, skulle 20 stycken ringa på dörren skulle jag inte vara överlycklig.

  6. 6 anne-marie Körling augusti 30, 2007 kl. 11:21 f m

    Usch vad svårt…jag minns när mina egna skulle sälja … och det slutade med att jag köpte alla korvar… alla vykort… och jag beklagade det smärtsamma i att de blivit avvisade… men de måste få göra och lära sig… och tjänar de pengar så visst… Allt gott…Anne-Marie

  7. 7 Lallis augusti 30, 2007 kl. 3:06 e m

    HIhi; men det är ju kanon att de agerar för miljön OCH x-box samtidigt;)
    Kram Lallis
    (kan jag lägga till dig i mina länkar? Det blir alldeles för sällan som jag hittar hit tycker jag)

  8. 8 Maria-Jag blommar augusti 30, 2007 kl. 4:37 e m

    Bra om de vill och blir sporrade av det…grannarna får tycka vad de vill! Men jag vet att man kan känna lite ”suck” eftersom man som förälder blir engagerad…snart är det jultidningsdax…puh!

  9. 9 IT-mamman augusti 30, 2007 kl. 6:51 e m

    Anne-Marie, jag har också köpt alla deras fotbollslotter och sånt. Fast farmor och mormor brukar också förbarma sig.

    Lallis, klart du kan lägga mig i dina länkar. Vilken ära! Jag måste lägga till dig (för det är väl OK?) och Maria och en massa andra som jag inte har uppdaterat i mina länkar. Kanske kan pula med det i helgen.

    Maria, Jorrå de är allt sporrade och de säljer rätt bra. Är nu uppe i premien bärbar dvd. Fast jag hade hellre sett att de stannade på Hårstylingset med sju funktioner. Sminkset hade också varit okej, fast kanske inte om man är en 8-årig eller 11-årig kille…

  10. 10 Bloggblad augusti 30, 2007 kl. 7:58 e m

    Jag log åt A-M K:s kommentar… de ytterst få gånger mina egna krävde att få sälja, slutade det också med att jag köpte upp restlagret… många majblommor och julkort blev det…

  11. 11 Annis augusti 30, 2007 kl. 8:04 e m

    Ja inte är det lätt med försäljning och det värsta är när fotbollslaget säljer kakor och man måste ta det på jobbet och tvinga sina kollegor köpa. Snälla som de är så gör dom det men hur kul är det på en skala när cocosbollarna är hälften så dyra på ica?

  12. 12 itmamman augusti 30, 2007 kl. 8:44 e m

    Bloggblad, Fula brukar de vara också, julkorten man köper.

    Annis, Aj,aj, tur att du har bra kollegor.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: