Lite sena i starten

Lärarsnacket fortsätter. Idag hade vi utbildning i biosalongen på Kulturhuset. Härliga fåtöljer! Övade oss att säga: ”Jag blir arg när du säger att jag ser ut som en potatis” och sånt. Eller kanske inte riktigt så, men något liknande. Lärde oss också att vi måste ta tag i problem och inte säga att ”Ja, ja, Pelle kanske är ensam på rasterna, men han vill nog ha det så.” Ta ett vuxenansvar helt enkelt. Bra. Synd att vi inte kan göra det spontant utan att först behöva höra en föreläsning om det.

Fullärda gick några kollegor och jag sedan ut och satte oss på en bänk och insöp den härliga luften. En av kollegorna sa:

”Titta där borta vid Vårdcentralen står några av mina gamla elever.” Vink, vink.

En stund senare hördes lite skrammel när en lite bedagad kille kom körandes med en kundvagn.

”Hade han fullt av ölburkar i vagnen?” frågade en annan kollega. Vi andra ryckte på axlarna och fortsatte prata om annat.

”Nu står han och pratar med eleverna. Hade han ölburkar i vagnen?”

Vi dividerade en stund om det hade varit ölburkar eller inte. Ytterligare en annan kollega gick en lov kring skocken där borta och noterade att det var det ju faktiskt.

”Ja men då måste vi ju göra nåt! Han langar ju mitt framför näsan på oss.”

Och när vi väl hade bestämt oss för att ta vårt vuxenansvar hade skocken skingrats. Killen med kundvagnen rullade tillbaka den tomma vagnen till Systemet.

Kollega nummer 2 och jag gick till Polisstationen som ligger strax bredvid Systemet och rapporterade. Tänkte polisen kunde veta att de ska spana där vi såg ungdomarna. Synd att det var jag som gick, ansiktsblind som jag nästan är.

”Ja, han var väl 35 år, kanske 50. Han hade säckiga byxor, bruna, nej gröna, eller var det beiga?”

Synd också att vi skulle dividera så länge innan vi tog vårt vuxenansvar, alldeles försent.

10 Responses to “Lite sena i starten”


  1. 1 Persilja augusti 16, 2007 kl. 5:57 e m

    Heja! Ni gjorde så gott ni kunde! Herrejisses ni fattade ju inte riktigt förrän det var för sent.
    Jäkla typ det där!!!
    Skottpengar!!!
    Grrr!
    Finns det nåt värre än när vuxna säger lite trött, ”han gillar nog att vara ensam”…
    Det är verkligen att inte orka. Samtidigt är det inte så lätt. Frågar man ”Pelle” kanske han inte säger något. Och allt ser man inte. Sen har ni lärare så fullt upp ändå. Men det finns en fara i att det blir en bekvämlighet hos den vuxne. Jag tycker dock att ansvaret även ligger hos oss föräldrar som vistas i skolan ibland. Vi kan se på saker med nya friska ögon och många gånger är vi rädda för att ”bry” oss eller trampa någon lärare på tårna. Som att vi kritiserar när vi tycker oss se något som de inte sett. Och då sviker vi barnet. Vi måste lära oss att se även när ”andras ungar” mår dåligt. Jag tycker många föräldrar är så egoistiska att om bara deras barn mår bra är det lungt…

  2. 2 Annis augusti 16, 2007 kl. 6:43 e m

    Tycker som Persilja. Ibland häpnar jag över föräldrarnas egoism eller blindhet när det gäller deras egna barn. Hur går det för barnen som inte har en mamma eller pappa som ser till att livet blir så bra som möjligt för dem? Då är fröken där och stöttar…förhoppningsvis.

  3. 3 IT-mamman augusti 16, 2007 kl. 7:07 e m

    Persilja och Annis, ja så är det ofta. Ska försöka ha enskilda samtal med var och en av eleverna i klassen under terminen. De som inte vågar komma och prata om något svårt under lektionstid eller rast ska få tillfälle att prata vid sådana samtal. Och alla kan behöva prata enskilt även om det inte är jobbiga saker på gång. Roliga grejer behöver också få komma fram.

  4. 4 Persilja augusti 16, 2007 kl. 7:45 e m

    Bra lärare! Så borde alla göra. Ta den tiden. Fast kanske når man inte alla ändå. Och det är där vi föräldrar kommer in. Det borde sägas i välkomstalet i aulan (rektors) (som de hade i förra skolan vi hade barnen i) Att vi föräldrar har en viktig uppgift att rapportera vidare det barnen kanske berättar hemma i lugn och ro om klasskompis som ev har det svårt. Eller bara blotta misstankar att vi sett något eller anat något. Det är bättre att säga något en gång för mycket än att inte säga något. Så jag tycker att föräldrarna har ett megaansvar. Så många som vet att deras barn kanske inte är så sjyst säger åt sitt barn på skarpen??? Jag bara undrar?

  5. 6 Anne-Marie Körling augusti 16, 2007 kl. 8:21 e m

    Ja – vi dividerar kanske för mycket – med en slags inre röst – ska jag lägga mig i – och sedan med en yttre röst – tror ni – ska vi – och så pratar man sig bort från handlandet…men ni handlade ju till slut… men det är svåra saker… att göra sak av sina ord och tankar. Trivs du bra bland de nya… hoppas de tar väl hand om dig. Önskar Anne-Marie

  6. 7 Maria- Jag blommar augusti 16, 2007 kl. 9:58 e m

    Viktigt och intressant! Det är så med mig iallafall att det går lite långsamt i tanken ibland så jag kan komma på flera timmar senare eller typ på natten när jag ligger sömnlös hur jag borde ha agerat och vad jag borde ha sagt så tillfällen kan gå en förbi, då man borde agerat rätt men man kommer inte på det i tid, men huvudsaken är väl att man gör sitt bästa!

  7. 8 IT-mamman augusti 17, 2007 kl. 4:04 e m

    Anne-Marie, Jag trivs väldigt bra. Det är så skönt med människor som anstränger sig för en när man är ny.

    Maria – Jag blommar, så är det nog ofta.

  8. 9 Pippi augusti 17, 2007 kl. 5:36 e m

    Bättre sent än inte alls. Alla kan inte ha en superkort startsträcka… Tycker att ni gjorde det bra som agerade i alla fall!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: