Allra käraste mormor

Min mormor finns inte här mer. Hon dog igår och jag saknar henne så förfärligt. 89 år är en ansenlig ålder och jag förstår att det inte hade gått längre, men jag saknar henne ändå. Hon fick bo hemma hela tiden och klarade sig helt själv. Sen kom lunginflammationen och hon låg på sjukhuset i några dagar. Vi släktingar satt hos henne, även om det var min mamma och moster som var där mest. Ibland var hon sitt klara gamla jag och ibland var det svårare att få kontakt med henne. Till och med när slutet var så nära överraskade hon oss med sina roliga kommentarer. Min moster frågade om hon kände igen oss när vi kom en morgon och hon tittade lite frågande på oss. Mormor sa: ”Ja, jag är väl ingen mumie heller!”

Nu blir det inga mer telefonsamtal. De dagliga rutinerna har ändrats. Jag vet att folk brukar fråga om personen som dog var gammal och när man svarar ja, så andas de ut och säger jaha. Då är det inte mer med det. Men en gammal person är värd att sakna. Hon har levt ett långt innehållsrikt liv och betytt så mycket för så många.

Alla käraste mormor, jag saknar dig.

Annonser

18 Responses to “Allra käraste mormor”


  1. 1 Lallamen juli 8, 2007 kl. 10:24 e m

    Vill bara skicka en kram. Så tungt för dig och alla runt omkring. Det hjälper nog inte hur gammal någon blir – sorgen och saknaden är tung oavsett. Min morfar dog 97 år gammal för 4,5 år sedan. Ändå är det bara någon månad sedan jag plockade upp telefonluren för att ringa honom och berätta en rolig sak som hänt. I minnet lever de älskade kvar för alltid.
    /Lallamen

  2. 2 jonathan juli 8, 2007 kl. 11:42 e m

    Kan bara beklaga sorgen. Ofta är det värre på ett sätt när någon dör riktigt gammal, eftersom man har blivit så van vid att ha dem omkring sig så länge.
    Sitter just nu och ser Spike Lees långa dokumentär om New Orleans efter orkanen Katrina på TV, där han bland annat skildrar traditionella begravningar i jazzens ursprungsland. Först sörjer de ordentligt… men sen brister de ut i glädjesång, för att ta del av den bortgångnes levnadsglädje. ”Sorry to see you gone… but it sure was great to know you.”
    Någonstans känns det som om det finns en lärdom i det. Som Lallamen skriver… i minnet finns de kvar för alltid… låt oss minnas dem som de var när de levde.

  3. 3 Ozzy juli 9, 2007 kl. 9:09 f m

    Svägerskan och svärmor skickar en varm kram. Vi tänker på er.

  4. 4 flashtacc juli 9, 2007 kl. 11:57 f m

    Visst kan man vara tacksam när någon fått leva ett långt liv. Men saknaden finns ju där i alla fall.

  5. 5 Persilja juli 9, 2007 kl. 7:43 e m

    Så tråkigt!
    Min mormor blev också 89 år. Det är 15 år sen hon dog men jag saknar henne fortfarande. Kan ibland fundera hur det varit om hon fått träffa mina barn och så. Önskar henne levande varje gång ”man får önska sig nåt!”
    Jag var med henne varje dag de sista två åren i hennes liv och kom henne mycket nära. Så trots att jag visste att hon inte skulle leva för evigt blev saknaden och sorgen stor. Kanske just för att hon alltid funnits nära i mitt liv. Det blev så tomt. Och ingen har någonsin kunnat fylla hennes plats…En del människor är viktiga för en.
    Efter alla dessa år tänker jag fortfarande på henne dagligen.
    Det är en gåva att ha varit så nära en människa.
    Ibland drömmer jag att hon lever någonstans och att släkten gömt henne för mig!
    Jag hoppas att jag får möta henne igen någonstans!
    KRAM!!!

  6. 6 Annis juli 9, 2007 kl. 9:49 e m

    Det gör ont i mitt hjärta. Tänker på dig och blir rädd…det kommer att hända mig en dag. Mormor är väl en av de starkaste band en kvinna kan ha. De betyder mer för oss än vi någonsin anar. Tusen kramar till dig…från mig.

  7. 7 IT-mamman juli 10, 2007 kl. 8:39 f m

    Jag har läst och uppskattat varje liten kommentar. Tack alla.

  8. 8 Anne-Marie Körling juli 10, 2007 kl. 10:25 f m

    Du – en varm hand sträcks ut mot dig från mig – jag saknar min mormor än idag. Hon blev 95 år. Jag samtalade med henne dagligen och besökte henne jämt, två gånger i veckan tror jag. Det var ingen lätt förlust trots att så många ville göra det till en lätt förlust. Hon var gammal. Hon hade gjort sitt. Ja alla de där kommentarerna. Eller livet går vidare. Jo – visst går livet vidare. Men ibland stannar livet också upp. När det stannar upp är det folk som går förbi utan att se eller förstå. Du ska fortsätta att föra dina samtal med din mormor. De är rika på innebörder även när hon är fysiskt borta. Jag tycker du har rätt till din sorg fullt ut. Sorg har inte med ålder att göra. Det handlar om att någon fattas en – Du fattas mig skrek Ronja Rövardotters pappa ut när Skalleper dog. Den smärtan – du fattas mig! är viktig. Din mormor fattas dig. Det blir tomt. Det handlar ju om en människa som du älskat. Den rätten har du. Jag ger dig alla tankar jag har just nu.
    Anne-Marie Körling

  9. 9 kajsasi juli 11, 2007 kl. 7:21 f m

    Beklagar sorgen! Du ska veta att hon kommer alltid att var med dig. För någonstans, på ett litet moln sitter hon och tittar på dig och tänker på just dig och de dina.

  10. 10 webbgodis juli 11, 2007 kl. 1:50 e m

    Hej kursare!

    Mitt inlägg kommer inte på rätt ställe, även om jag förstår och beklagar din sorg. Jag vill egentligen säga att din blogg är härlig och jag har haft den som föregångare nu när jag ÄNTLIGEN fått igång min. Efter en massa inloggnings-strul så har jag nu min allra första egna blogg.
    Du hittar mig på webbgodis.wordpress.com Min blogg är väldigt knaper än, men jag ska försöka att bli en duktig bloggare. Jag lägger till dig bland mina favoritbloggar 🙂
    Kram och glad sommar!

  11. 11 itmamman juli 11, 2007 kl. 3:36 e m

    Tack för de tre uppmuntrande kommentarerna som har kommit sen jag själv kommenterade! Och kära kursare med bloggen Webbgodis (jag vågar inte skriva ditt riktiga namn), jag har varit inne på din blogg och den ser verkligen lovande ut. Ligger nu i min bloggroll under kursbloggar.

  12. 12 ugglemamma juli 11, 2007 kl. 6:16 e m

    En kram till dig från Skåne.

    Astrid Lindgren (vem annars) låter Mattis uttrycka sin sorg över Skalle-Per så här: ”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!”

  13. 13 IT-mamman juli 11, 2007 kl. 9:59 e m

    Tack Ugglemamma och kram tillbaka! Astrid Lindgren var en klok tant som kunde uttrycka allt så bra.

  14. 14 Arga Mamman juli 13, 2007 kl. 7:09 e m

    IT-mamman – jag beklagar verkligen… Förstår PRECIS hur du känner dig – fasar själv för den dag då jag måste säga farväl till min mormor… En underbar människa som har så mycket att berätta – och som satt guldkant på mitt liv. Tänker på dig…

    Kram från mig

  15. 15 IT-mamman juli 13, 2007 kl. 8:57 e m

    Tack Arga, Snälla Mamman! Kram på dig!


  1. 1 salt » Blog Archive » Sudden rush of inspiration Trackback vid juli 8, 2007 kl. 8:52 e m

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: