Passminnen

pass.jpgIgår hälsade vi på hos polisen för att fixa pass till de två yngsta. 8-åringen såg så allvarlig ut på kortet att man kunde ta honom för en farlig förbrytare. 2-åringen räckte ut tungan, så det fick bli omplåtning. Då skrattade hon och det får man inte göra enligt de nya reglerna, så det fick bli ytterligare ett försök. Och ett till. Och ännu ett, men sen blev kortet godkänt.

Vi var ute i god tid med passfixandet, hela en månad innan vi ska åka. Det är inte dåligt. Jag kommer ihåg när vi skulle åka till Budapest med klassen på gymnasiet. Då kom jag på ca en vecka innan vi skulle åka att mitt pass hade gått ut. Men det ordnade sig. Fick passet dan innan avfärden. När vi sedan satt på bussen på väg hem från Ungern, bad läraren oss alla att ha passen redo när vi kom till gränsen. Jag rotade runt i väskan och… kunde inte hitta det. Panik. Vid nästa rastplats fick jag kasta ut alla väskor ur bagaget och hittade till slut min resväska. Upp med locket och rota, rota. Lärarna hängde över mig och en pratglad lärarhustru frågade hela tiden hur det gick och hade jag verkligen lagt det där och… Tills jag skrek ”Håll tyst!” Det blev tyst. Och jag hittade passet. Saken har etsat sig fast i minnet, för jag var inte särskilt van att skrika åt lärare eller deras hustrur heller för den delen.

Ja, jag kan väl lika gärna dra det där om när jag tog mig in i landet utan pass, när jag ändå är igång. Jag minns… (knarr, knarr) när en kompis och jag flög hem från en språkresa. Vi kom till Landvetter sent på kvällen. Jag var sist genom passkontrollen och…. hittade inte passet när det blev min tur. Hade haft det i fickan. Rota, rota. (Det där med rota kan jag.) Jaha, vad gör man?

”Du måste ha pass för att bli insläppt”, sa den stränge kontrollanten.

”Jag vet det”, sa jag. ”Men nu har jag inget. Hallå, ser jag ut som en förbrytare? Jag är sexton år och har varit på språkresa. Språkresa!”

Tänkte att det kanske var en förmildrande omständighet. Ingen knarkkurir åker väl på språkresa? Jag måtte ha blinkat alldeles väldigt med ögonfransarna, för kontrollanten suckade och sa:

”Ja, ja, gå igenom då!”

Nästa morgon ringde en språkresekompis som hade fortsatt med planet till Stockholm och sa att hon hade hittat mitt pass mellan våra flygplansstolar.

Men nu vill jag inte samla på mig fler passhistorier. Inte mina egna åtminstone. Någon läsare som har något speciellt passminne?

4 Responses to “Passminnen”


  1. 1 Persilja maj 25, 2007 kl. 8:21 f m

    Första gången äldsta småglina skulle ha pass var de 1 1/2 och nyfödd. Jag mindes hur jag delat pass med min pappa och gick till en fotoautomat och fotade nyfödde i famnen.
    Gick till polisstationen och fick ju då veta att nu skulle barnet ha eget pass…Tog ett nytt foto och kom tillbaka och fick då veta att 11/2 åringen definitivt inte kunde ha tutte i munnen (haha! varför det hans tutte satt ju fast vid hans mun så passkontrollanten skulle ju inte se annat) så vi fick återigen gå tillbaka till fototautomaten och de kronor jag kunde sparat hade snart vuxit sig fler än ett fotografbesök kostat…

    Förra gången vi var utomlands (i januari) upptäckte jag tre veckor innan att mitt pass gått ut medan övriga familjens inte gjort det. Hade hört ryktesvägen att man inte kunde få pass i Kiruna längre utan var tvungen att åka till Luleå.
    Så jag och dottern åkte till Luleå (35 mil) stegade in på polisstationen och får där veta att det gått lika bra att få passet i Kiruna vars polisstation vi bodde granne med. Nya passet var ju oerhört snabbt och lätt att få!!! Tre minuter tog det kanske med både fotografering och allt.

  2. 2 itmamman maj 25, 2007 kl. 8:46 f m

    Ha, ha Persilja! Åka 35 mil i onödan! Den var änna värst. Fast vad är 35 mil för en norrbottning…

  3. 3 Annis maj 26, 2007 kl. 9:23 f m

    Men it-mamman det låter som om det vore jag. Är du också så här förvirrad? Jag tyckte din lilla var superkul som räckte ut tungan och skrattade, inser du vad hon kommer att göra i tonåren?!
    Jag har inget passminne men jag har ett minne av en skolresa till London när min klasskompis(en kille) erbjöd sig att bära mina tunga väskor och jag skulle få ta hans lätta. Lättlurad som jag var så gick jag med på det och fick gå igenom passkontrollen utan problem. Därefter berättade han att han köpt massor med sprit som låg i väskan…kul kompis:( Jag blev riktigt ledsen men han blev kollad och en massa skitiga och lingonfärgade trosor drogs upp ur hans väska;)

  4. 4 IT-mamman maj 26, 2007 kl. 12:21 e m

    My God, Annis! Tänk om han haft nåt tyngre i väskan, alltså nåt mer beroendeframkallande (vill inte få fel sökord hit). Då hade du suttit i finkan än idag! Rätt åt honom att få svara på frågan om varför han hade så många trosor i väskan!🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: