Det var den helgen det

Måndag igen. Alla iväg till skola och dagis, så det är bara att sätta igång och jobba. Solen skiner efter en regnig natt och det finns hopp om livet. Jag sitter vid mitt nystädade skrivbord och jobbar vid min nystädade dator.

Japp, ni hörde rätt. Igår fick jag ett ryck och började sortera bort gamla leksaker i 8-åringens rum. Han var inte hemma, så det fanns ingen som kunde säga: ”Nej, den måste jag ha kvar!” I med sakerna i säcken och upp på vinden med det. (Om han absolut måste ha en sak, så får han gå och hämta det på vinden – så hemsk är jag inte att jag tar rubb och stubb.) Sen fortsatte jag att sortera kvarvarande leksaker, så det ska bli busenkelt för honom att städa själv. Det tog lååång tid, för han har mycket saker. Så här brukar det se ut på golvet i hans rum dagen efter att han vi har städat:

p1010031.jpg

För här leks det. Men nu ska det inte gå att misslyckas med städningen. Finfina lådor för alla möjliga ändamål: Smågubbslådan, Bra-att-ha-lego-pluttar-lådan och allt möjligt.

Jag blev så inspirerad så jag fortsatte att röja resten av huset. Därefter fortsatte jag med datorn. Det har aldrig hänt förr. Jo, jag har kört med USB-minidammsugaren, men nu menar jag inne i datorn. Slängde gamla grejer och körde sedan diskdefragmentering. Visst är det ett snyggt ord? Det låter vuxet. Och avancerat. Vilket det inte är. Men filerna i datorn hamnar i bättre ordning och så jobbar den snabbare. (Hittas under Kontrollpanelen/ Prestanda och underhåll/ Ordna om objekten på hårddisken…/ Defragmentering. Sen sköter datorn det själv)

Så idag ska jag jobba med glädje. Inte banka på datorn en enda gång. Hoppas jag.

Och Persilja har börjat blogga igen efter några dagars tystnad! Livet leker.

Annonser

4 Responses to “Det var den helgen det”


  1. 1 Ozzy maj 14, 2007 kl. 8:50 f m

    Diskfragmentering. Låter dödligt farligt. Skulle jag aldrig våga göra själv.

  2. 2 IT-mamman maj 14, 2007 kl. 12:32 e m

    Men det var ju det det inte var! Fyra klick och så sköter datorn jobbet. Prova!

  3. 3 Annis maj 14, 2007 kl. 6:15 e m

    Det känns så hårt under fötterna att trampa på lego…jag kommer ihåg känslan. Saknar den inte men saknar lillpojken som blivit storpojke. Njut medans legobitarna finns i huset…de är teckan på barn i huset…

  4. 4 itmamman maj 14, 2007 kl. 8:13 e m

    Ja, jag säger som http://www.lotten.se: ”Livet är en golgatavandring på legobitar” (eller nåt i den stilen). Men jag gillar det faktiskt.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s





%d bloggare gillar detta: