Direktrapport från Billys basket Cup i Eskilstuna: Sonens lag förlorade första matchen med 42 – 20.
”Huvudsaken är att ni har roligt,” sa jag när sonen ringde. Men allvarligt, hur roligt är det att förlora när man har åkt i sju timmar för att ta sig till en tävling och man tror att man kanske, kanske kan ta hem hela segern. Fast det är 34 lag i den åldersgruppen. Hoppet är det sista som överger en om man är 11 år och på basketcup!
Men sonen sa också:
”Jag träffade Lotten! Hon tog en massa kort på oss.”
Ni som inte har hängt med, Lotten är en bloggerqueen som är slav i egenskap av förälder på Billys Basket. Jag har hintat rätt rejält om att sonen kommer, men jag tänkte nog inte att hon skulle behöva leta upp honom. För Billys Basket är STORT. Alla Eskilstunas idrottshallar och gympasalar verkar vara uppbokade, stadens föräldrar kör buss och hämtar upp lagen till alla olika matcher och… det går inte att beskriva vilket jobb de gör. Stå i kiosken två gånger om året på vår lilla orts idrottsplats är inget i jämförelse. Men hon dök alltså upp på deras första match. Kanske därför de hämtade upp från bara två poäng i första halvlek till 18 i andra. Vem vet? Nu står jag i oerhörd tacksamhetsskuld till nämnda bloggerqueen. Kanske till och med ska boka in mig på en av hennes skrivarkurser?
IT-mamman 
Persilja, du är bra du med! Bara så du vet, om det svider lite! 😉
Jag kan rapportera att jag såg lille Magic (som var jäääääättelång!) blocka två gånger, ta minst fyra returer, spela suveränt hjälpförsvar och springa tillbaka snabbt i försvar. Dessutom var alla hans lagkompisar söta och trevliga.
– Kan ni göra något riktigt, riktigt buuuuuuusigt? sa jag.
– Va? sa Magic.
– Ja, som jag kan ta bild på och skicka till dina föräldrar!
– Jag kan … jag kan … jag kan hänga i armarna i handbollsmålet!
– Ja! Jättebusigt!
Tror inte ni har något att oroa er för där, inte.
Vänta nu!!! Vad har jag med allt detta att göra??? Vadå???
Jag är inte avis!!!
Lägg av! Störtlöjligt!!!
(grrr)
Ett eget referat från matchen! Från Lotten! Wow! Tack, hööru!
Sonen var faktiskt glad efteråt, trots förlusten. Brakförlust i första halvlek, men fler tagna poäng än motståndarna i andra halvlek. Men det brukar vara så med dem. Och det hjälpte inte till vinst. Nu spelar de snart igen. Arma modersnerver!
Persilja, du har allt med detta att göra, det vet du! Försök inte.
Jag menar ”hörru”.
Om Lotten är Bloggerqueen så är ni tronarvingar båda två!
(It-mamman och Persilja) Cyberrymdens mest sociala, trevliga och gulliga skribenter. Cyberqueens helt enkelt.
Haha! NU börjar det likna nåt!!!
Å puss på dig, Erica! Det var… snyft.. det finaste… nån har sagt… nån gång.
Men du är i en klass för dig själv: Miss Cyberuniverse!
Jag då?
jag orkar inte skriva själv för jag har fullt upp med att läsa era bloggar….ska nog sluta med det nu och ängna mig åt mig själv lite mer….;( snyft…
Annis, du är också bäst – precis som Lotten, Persilja och Erica! Och alla andra! ALLA är bäst. Helt enkelt.
Årsmötet för medlemmar i ”Klubben för inbördes beundran” är härmed öppnat.