Internetresa

”Internetresa i Grannhålan”. Rubriken (Lite förvanskad av mig) i Lokala Blaskan fångar min blick. Äntligen! tänker jag. Just den här kommunen (som ligger någonstans i Sverige, men jag avslöjar inte var) är nämligen känd för att inte använda datorerna i undervisningen nästan alls. Det digitala verkar ses som ett hot. De har en nedskriven plan där det står att eleverna i årskurs sex ska lära sig att kopiera en text och klistra in den i Word. Ni fattar. Därför läser jag extra intresserat om hur deras internetresa ska genomföras.

De ska ha reseledare. Internetguider ska hjälpa lärare och elever att ”få reda på hur det är möjligt att köpa droger på internet.” Det kanske är en bra kunskap. Ifall man vill köpa det. Vidare ska de få reda på hur de ”påverkas av utbudet på nätet och hur olika attityder uppstår.” Säkert bra det också.

Sedan funderar jag vidare. Efter den här veckan, vad händer då? Slår sig lärarna för bröstet och säger att nu har de gett eleverna digital kompetens? Nu klarar eleverna sig ute i den farliga internetvärlden. I så fall är det illa. Jag vill att varje lärare skaffar sig sådan digital kunskap att de själva kan vara reseledare varje dag för sina elever. Att de visar dem bra platser och inte bara visar dem det farliga utan att också hjälpa dem igenom det. Ett ”Ajajbaja, gå inte dit!” brukar inte stoppa ungdomar från att gå just dit.

Jag är glad att jag jobbar i en kommun som satsar på att öka den digitala kompetensen i kommunen. Jag är glad att jag får vara en av de IT-pedagoger som ska skynda på utvecklingen. Som inte kommer som en glad käck konsult och genomför internetresor i klasserna en gång vart tredje år, utan hjälper lärarna att själva vara de bästa handledarna för sina elever. Jag är glad för att jag bor i en kommun där politikerna börjar fundera på hur man ska kunna ge en dator till varje elev. Inte för att det är en hipp grej, utan för att det har visat sig att elever får mer gjort, lär sig mer och samarbetar bättre om de har ansvar för en egen dator.

Jag är också glad för att solen skiner och för att 3-åringen och jag ska gå på barnkalas och att vi sedan ska passa Gubben Gran och att 9-åringen och jag får rå om varandra extra mycket när de andra är borta och att 12-åringen spelar match… JUST NU! Hjälp, måste heja lite och bita på naglarna. Trevlig lördag!

Helg

Fredag. Ljufva dag. Konstigt att det blir helg när man precis har börjat jobba efter vård-av-sjukt-barn-dagarna. Man har liksom precis kommit igång. Arbetsveckan avslutades annars föredömligt. Jag fick nämligen tillbaka min dator från snälla IT-farbröderna. Och den verkar fungera utmärkt! Blåtand har jag också fått på den så nu kan jag fixa bildöverföringen snabbt och lätt igen. Ljufva dag!

Barnen roar sig på olika håll här i huset och det är ganska lugnt. Nästan för lugnt. Maken och 12-åringen har dragit till Eskilstuna med basketgänget för att kamma hem segern i Billys Basketcup. Inte Maken kanske, eftersom han inte spelar, men 12-åringen har nog tänkt sig det. Han spelar i år med grabbar som är två, tre år äldre än honom själv, eftersom hans årgång la ner träningarna, men den här lösningen funkar fint.

Undrar om The bloggerqueen Lotten och halva min familj sammanstrålar i år också? Förra året, när 12-åringen åkte till Stora Eskilstuna ensam, förbarmade hon sig och letade upp honom. Så här såg mötet ut:

Hoppas hon inte kastar sig över Maken på samma sätt… Han kanske uppskattar det alltför mycket.

 

Jag städar ifall tv skulle knacka på dörren

3-åringen är frisk! Fast hon får vara hemma på en ”inte gå till dagis och smitta ner andra-dag”. Jag tar tillfället i akt och städar huset. Såg nämligen på Rent hus igår på tv och drömde mardrömmar. Tänk om någon kommer hem till oss och lyser med en lampa för att kolla smutsfläckar på skåpsdörrar eller tar bakterieodlingar! Inte för att vi har det så stökigt och smutsigt. Men tänk om jag har missat något. Så nu städar jag med röntgensynen på. Minsta kladdfläck unkommer inte min blick. Undrar om det är staten som ligger bakom programidén till Rent hus? De vill få bort Lort-Sverige. Så måste det vara. Nästa avsnitt ska jag bänka mina barn framför tv:n med chips och godis. Så kanske de städar lite extra noggrant de också.

Och när jag ligger på alla fyra och gnor, kommer 3-åringen skuttande och underhåller med nya påhittade sånger:

”Hör här mamma: Jag har ingen käääärleeek (Hon vinklar handen och för den upp över huvudet).”

Jag tänker att jag har en mycket begåvad dotter med stort djup i sitt känsloliv. Fast då fortsätter hon sången med:

”Och nu ska jag åka båt. Hejdå!”

Kanske inte så djup ändå. Fast full av liv.

Med huvudet i en bunke

Vågar någon läsa här efter att ha läst rubriken?

Dagen började, som ni kanske förstår, med kräks. Inne i lektältet. 3-åringen hostade till där inne och sen var det bara att ta fram badkarsslangen. Nu sitter vi och tittar på Barnkanalen, andra vändan, medan jag lurar i henne lite vätska. De sänder de tidiga morgonprogrammen lite senare på förmiddagen också. Undrar om samma program kommer tre gånger på samma dag? Elller fyra?

Det blir en lång dag.

Obs! Ni får ingen bild på eländet.

Strul

Jag har ingen dator! Och jag kallar mig för IT-mamman! Det går inte ihop.

Min jobbdator, som jag även använder hemma, är kaputski. IT-enheten tog hand om den igår och smsade nyss att de inte kan hitta felet. Hörde ni? Och imorgon har de inte tid och de vet inte när de ska få tid. Så när ska jag kunna jobba ordentligt?! Buääää! Tur att jag får åka runt och kånka datorer och dra sladdar och ta emot ovett för att det finns för få eluttag, att borden är fel och annat. Hade jag bara suttit vid min dator hade jag gråtit floder över att den inte fungerar. Frågan är om det hjälper om jag skäller på någon. Kanske startar den då av skrämselhicka? Jag kan inte skälla på Maken för han har åkt på ett möte. Och 3-åringen kan nog inte hjälpa det. Måste hitta någon annan.

Eller kanske inte.

Detta är skrivet på Makens dator. 12-åringen har slängt ut mig ur sitt rum eftersom jag stulit hans dator för mycket den senaste tiden. Buäää!

Det är konstigt

… att man kan skriva om tulpaner och gåstavar när andra just nu lever med den största sorg som tänkas kan. Världen rullar på och mitt i allt har en flicka slutat andas. Det är fel. Väldigt fel.

Äntligen

Nu kan ingen säga att jag är en slapphäck längre. Lärarinnemamman kom förbi förut och drog med mig ut. Yes – jag är en sportig människa! Arkivbild:

Det kan bli mycket fånstirrande i år

Jag tror att jag börjar komma i trädgårdsstämning. Fast jag vågar knappt säga det. Man vet inte från år till år hur det ska kännas – om man ska känna jord-under-naglarna-längtan eller om man mest tycker att trädgården är jobbig. Kanske, kanske finns det hopp. Fast när längtan infinner sig brukar blicken bli så där konstig. Man måste nämligen stirra på sin trädgård för att kunna tänka sig in i hur det kommer att se ut när man har satt spaden i jorden eller murat eller planterat. Tänka sig fem år framåt i tiden. Och då ter man sig nog ganska knepig för en förbipasserande. Jag undrar så om avenbokskojans tak ska växa ihop i år eller om jag måste vänta ännu längre. Och så undrar jag vem som har haft mage att äta upp alla tulpanstjälkar. Va?! Någon som känner sig träffad? Sånt går jag runt och funderar på medan jag fånstirrar på min trädgård. (Bilden föreställer tulpanerna från förra året som har blivit någons mat.)

Jag har hittat den

Just nu röjer jag i förrådet och vad fanns där om inte: Voilá:

Just det – min symaskin. Den som jag upptäckte var försvunnen den 2 december förra året, när jag hade tänkt sy gardiner. Ett infall som inte kommer ofta. Drygt fyra månader senare dök den alltså upp bakom några brädor och fällsängar. Tur att man har ordning på sina saker.

Mattemamman bloggar

Tillåt mig presentera det senaste stjärnskottet i min kommun:

Mattemamman!

Hon bloggar om både skola, barn och hundar. Läs, kommentera och lägg till henne i er bloggroll! En knasig lärare som jagar glassbilen i sin bil kan inte bjuda på annat än bra läsning. Klicka er dit här.