Det kan bli mycket fånstirrande i år

Jag tror att jag börjar komma i trädgårdsstämning. Fast jag vågar knappt säga det. Man vet inte från år till år hur det ska kännas – om man ska känna jord-under-naglarna-längtan eller om man mest tycker att trädgården är jobbig. Kanske, kanske finns det hopp. Fast när längtan infinner sig brukar blicken bli så där konstig. Man måste nämligen stirra på sin trädgård för att kunna tänka sig in i hur det kommer att se ut när man har satt spaden i jorden eller murat eller planterat. Tänka sig fem år framåt i tiden. Och då ter man sig nog ganska knepig för en förbipasserande. Jag undrar så om avenbokskojans tak ska växa ihop i år eller om jag måste vänta ännu längre. Och så undrar jag vem som har haft mage att äta upp alla tulpanstjälkar. Va?! Någon som känner sig träffad? Sånt går jag runt och funderar på medan jag fånstirrar på min trädgård. (Bilden föreställer tulpanerna från förra året som har blivit någons mat.)