En skön Valborg och ett skönt besked

Sköna Valborg! Gott att hämta 3-åringen på dagis och känna att nu börjar helgen.

Fast dagen ha varit go den med. Johi tittade in på jobbet med sin bedårande bebis och förgyllde tillvaron. Sen blev det datorjobb varvat med uppackning av nya datorer, träff med IT-ansvariga på en skola och så mer datorjobb igen. Jag har det bra helt enkelt.

Och 12-åringen fick ett efterlängtat besked. Efter fyra provspelningar fick han veta att han får en roll i Samurajsommar, en film som ska produceras av Götafilm i sommar. Han får ingen huvudroll, utan ska vara en i gänget kring huvudpersonen. Så från mitten av juli ska han leva kolloliv på film och bygga fort i skogen. Eller nåt. Vet inte riktigt, men det verkar bli kul. Han fick smak efter statistrollen förra sommaren och har velat vara med och spela in film sedan dess. Jag unnar honom det.

Men nu är det som sagt Valborg och man ska fira. Fast vi har glömt att bjuda hem någon och ingen har bjudit hem oss. 😦 Nej, jag surar inte. Det ska bli ganska skönt att få ta det lugnt. Kanske till och med hoppar över att glutta på Valborgsmässoelden. Sköna tanke!

Grattis!

Hurra för:

idag! Grattis vännen!

FotoFlexer

…var ju skoj. Om man är på det humöret. Hittas här.

Webbstjärnan

En kul och lärorik grej för gymnasieelever verkar Webbstjärnan vara. Det är en tävling i webbpublicering som ska utveckla användningen av internet i skolan. Elerverna kommer att få tillgång till enkla webbverktyg, utbildningsmaterial, webbhotell och gratis support. Önskar nästan jag var gymnasielärare…. Läs mer här.

Glasstestarblogg

Klockan 20:30 truddeluttade glassbilen in på vår gata. Inte illa pinkat för att vara en glassbil! 12-åringen älgade iväg och bar hem denna försändelse:

Mormors Godaste. Med blåbärssmak. Laktosfri till på köpet. Killarna provsmakade anddäktigt och försökte komma på ett omdöme som deras IT-mor kunde använda på bloggen. (Stackars barn, psykologhjälpen kommer att bli dyr.)

”Jättegod!” utbrast 9-åringen utan allt för mycket betänketid.

”Trist förpackning,” kom det från 12-åringens håll, ”men god”.

Jag kunde bara instämma. Inget att väcka polarna för, men får jag en i handen, slinker den absolut ner.

I frysen liggen några strutar kvar till Maken. Vill ni ha en djupare recension, råder jag er att titta in på hans blogg om några dagar.

Godistestblogg

”Kolla! Pappa har fått ett varuprov. Får jag öppna?”

12-åringen står vid brevlådan och hivar upp dagens post. Eftersom jag hoppas att det finns godis i brevet, svarar jag ja. Om Maken har dragit till Hufvudstaden för att jobba, måste vi andra hålla ställningarna här hemma. Han brukar ju testa saker och ting för att göra tummen upp eller tummen ner på sin blogg, men är han borta får vi fixa det åt honom. Alltså smakar vi noga och länge på:

Lion Pop Chok och KitKat Pop Choc smakar….. (Hur ska jag uttrycka det?).. gott. Det är det bästa ordet. 12-åringen tycker att Lion Pop Chok är lite godare: ”Chokladbitarna är större i den påsen.” Jag tror att han och jag kan bli ett bra team.

Maken har faktiskt bett oss att hjälpa honom nu när han är bortrest. Inte att äta, men att hämta glass hos glassbilen när den kommer ikväll. Han ska nämligen få en leverans. Jag som har ett kluvet förhållande till nämnda bil! Jag gillar den inte när barnen ska sova. Men ikväll kan jag göra ett undantag. Ett litet. Om jag får testa dess innehåll. Fast jag skickar 12-åringen. Han och glassbilen kommer rätt bra överens. Återkommer.

Maken, om du läser detta – sköter jag mig bra?

Avslöjandet

Här har vi reportaget i Mama:

Persilja, min kära, kära bloggvän är den det handlar om. Hon visar upp sitt hem och sina loppisfynd. Det står också om hennes webbutik (Se länk i högersplaten) Persiljas Verkstad. I´m so proud of her så jag börjar prata engelska!

Föreläsningen igår var inte lika bra som reportaget tyvärr. Jan Hylén pratade om digitala lärresurser. Han tog upp sånt som hur man kan se på det där att välja skrivna läroböcker kontra webbresurser. En och annan bra länk tog jag med mig därifrån, men jag saknade… Ja, vad? Kanske att han inte lyfte fram undersökningar som visar att eleverna lär sig bättre när de är intresserade och använder digitala verktyg. Nu är allt så mycket upp till varje lärare. Vill man inte hjälpa eleverna att få en digital kompetens, så behöver man inte. jag hade hoppats på ett eldigt tal, men det uteblev.

Men det var iallafall skoj att träffa mina kollegor från förr och nu. Vi hamnade på Dubliners och pratade över en öl. Mycket IT-prat och annat prat blev det. I love them!

Köp en tidning och gå på föreläsning

Imorgon, tisdag, måste ni köpa tidningen Mama. Ja, ni måste. Varför? Nä, det tänker jag inte tala om – det får ni upptäcka själva. Och jag kan inte blogga imorgon och berätta varför jag ska kasta mig över tidningen, för jag ska sitta på en föreläsning på Pedagogen i Göteborg och lyssna på hur man kan använda digitala lärreseurer i skolan. (Ser nästan lika mycket fram emot det som att läsa Mama.) Någon mer som ska dit förresten? Någon jag kan säga hej till som jag aldrig har träffat irl utan bara i bloggvärlden? Det är lite spännande och småfarligt med såna möten. Åtminstone kan man låtsas att det är det. En träff i pausen? Du har min bild där uppe till höger. Nej inte på tidningsomslaget – längst upp!

Bildbevis

Hittade den här bilden i min inbox:

Beviset från Lotten att hon letade upp 12-åringen i Eskilstuna, men hittade Maken istället. Hon är grundlig denna bloggare – man gör inget halvdant! Tack Lotten!

Snart kommer mina förlorade familjemedlemmar hem. Skönt!

Fula naglar och snälla bloggare

12-åringens lag har gått till A-slutspel. Mina naglar ser värre ut än vanligt och tummarna vitnar. Det är spännande att följa dem på håll, även om det hade varit roligare att få vara i Eskilstuna och se dem på riktigt. Jag snor en blid från Makens blogg som visar Hålan mot ett Helsingforslag.

Maken verkar trivas och blir varmt mottagen av bloggarvänner. Igår var det en som han aldrig har träffat irl som gick runt med ett stort plakat innan en match där han efterlyste Maken. Och idag kom Lotten för att ge sonen en lyckospark. Hon hittade honom inte utan fick nöja sig med att sparka Maken. Det är liksom så med bloggare – man ställer upp för varandra. Och man blir vänner med folk man aldrig hade träffat om man inte hade bloggat. Det vidgar vyerna en del.

Nu tror jag sonens lag spelar igen. Måste släppa tangenterena och börja gnaga på knogarna.