Gustav tipsar om Photoskop Express, photoshop online alltså. Gå in och kolla på hans blogg. Han är 13 år, men kan mer än de flesta inom IT.
Arkiv för mars, 2008
Jag var tvungen att googla för att vara säker. Och visst är det sant: Det blir sommatid i natt. Nu blir vi snuvade på en timme som inte är värd ett skvatt när vi får tillbaka den i höst. Om vi är småbarnsföräldrar vill säga. För småfolket har inte vett att njuta av den där extra timmen när hösten kommer och då får vi föräldrar finna oss i att bli avryckta täcket i ottan utan att få sova igen timmen. Bahh! Jag vill ha min timme kvar! När jag var liten och sommartid var något nytt och stort vägrade jag att ställa om klockan under hela sommaren. Det var min protest som inte världen tog någon notis om. Så jag ställer väl snällt om klockan då. Fast jag har ju ingen. Jag ställer snällt om mobilen menar jag. God natt.
Ett helt uppslag i Lärarnas Tidning, nr 6 2008, om filmens betydelse i skolan. Det rör på sig. Jag tror något är på gång i svenska skolor. Fler och fler delar med sig av positiva resultat när det gäller multimedia i skolvärlden. Nu läser jag alltså om Eiraskolan i Stockholm där fritidspedagogen Calle Trygg sätter filmkameran i händerna på barnen. Det är i och för sig inget nytt, men det förtjänar att lyftas fram. Positiva förebilder behövs! Calle Trygg tycker att filmen är ett utmärkt pedagogiskt verktyg. han säger att:
Många av de tysta barnen, de som vanligtvis inte tar så mycket plats, lever upp framför kameran.
För visst är det så. Fler uttryckssätt ger fler möjligheter för alla att synas och höras. Och alla behöver ges möjlighet och tillfälle att synas och höras. Att få må bra. Det är pedagogens skyldighet att se till. Jag har själv sett att tysta barn sträcker på sig när de får höra sin röst ur högtalarna. Att de vågar räcka upp handen i andra situationer efter det. Multimedia är något att ta hjälp av för att lyfta elever. Vet man inte hur man ska göra, kan man gå in på PIM (Praktisk IT- och Mediekompetens) som är ett utbildningsmaterial där man helt gratis kan lära sig det som är basic inom IT. Öppet för alla!
Home again. Ingen tjuv hade hittat hit, så jag är nog ganska hemlig ändå. Ha! Det finns de som påstår att de vet vem jag är, men jag brukar hävda att det är få som faktiskt vet det.
Resan hem gick genom Sverige. Dumt. På väg upp till Idre for vi sista sträckan genom Norge, eftersom vi hälsade på Systerdottern som jobbar som liftvakt uppe i Branäs och då låg Norge bättre till. Bra val. Rakare vägar. Hemresan blev det många stopp eftersom 3-åringen upptäckte vad åksjuka var. I Säffle kom allt upp. Ja, sluta läs om du vill! Ganska omysigt. Tvättmaskinen åkte igång så fort vi kom innanför dörren.
Annars har det inte inträffat många missöden på resan. 9-åringen körde i och för sig in i ett träd, 12-åringen (ja, han har fyllt år!) knäckte Kajakmammans skidstav, 3-åringen kraschade en skål och jag ett glas. Men Maken gjorde inget dumt, så vi kanske får komma tillbaka om vi har tur. Det sista Skoterpappan gjorde innan vi for, var att låna grannens skoter och så körde han runt med barnen några vändor. Pluspoäng. Skoterpappan, du får heta så även om du inte har en egen!
Det bidde 1,5 mil idag!! Kajakmamman tror det var 1,3, men jag har lärt mig att man ska avrunda uppåt. Hon, lilla E i skidpulka, Mattemammans bonusbarn, bonusbarnets faster samt jag själv tog en tur uppe på Nipfjället idag. Det var hänförande! Man kände sig liten inför naturen på något sätt.
När vi kom ner ”på jorden” igen kände vi oss så spänstiga så vi bestämde oss för att inte ringa Skoterpappan som hade lovat att hämta oss. Istället skidade vi neråt Idre. Fast vilket håll var det egentligen? Då plötsligt, som en uppenbarelse från ovan, stod Bosse framför oss. Bosse, min gamla naturkunskapslärare. Mitt i skogen X antal mil hemifrån. Jag blev så paff att jag glömde fråga om han hade hittat det jag skrev om bävern och som han slarvade bort för 20 år sedan. Istället frågade vi honom om vägen och kom på rätt spår igen.
Skoterpappan ja, han ska nog få byta namn. Han har inte köpt någon skoter. 
Fast han lagar himla god köttfärssås och så lånar han ut sin skidväst till mig ibland. Och så låter ju han och Kajakmamman oss bo i deras stuga. Så jag gillar honom ändå. Fastän han inte lever upp till sitt namn.
En 5-åring kommer farande på skidor och ramlar pladask i en snöhög. Mamman hivar upp en kamera och tänker antagligen ”julkort!”. Sonen vill inte titta in i kameran utan ligger apatisk i snöhögen. Mamman skriker:
”Titta in i kameran då, Ernst! Titta hitåt! Nämen titta då! Du får ett tuggummi om du tittar hit!”
Jag stannar inte för att se hur kortet blir.
Så mycket snö! Och faktiskt en hel del sol. Men kallt. Så är det här i Idre. Fast jag har hört att de är snöstorm hemma. Jullov, sportlov = ingen snö, påsklov = massor av snö. Världen är upp och ner.
11-åringen och hans kompis far runt i hela liftsystemet och vi kan bara vara glada om de svarar på mobilen någon gång iblan. 9-åringen och hans far spanar in olika rutter i och flänger runt i backarna de med. 3-åringen åker rullband med sina skidor och glider sakta ner i det som kallas backe. Jag hejar på och fotar. Så åker vi pulka också och leker på lekplatsen där alla barn halkar omkring och slår i huvudet hela tiden. Ibland får jag ta på mig längdskidorna och dra ut i spåren. Ett pensionärspar frågade mig hur man hittade 2-kilometersspåret och jag sa att jag inte riktigt visste, för jag hade ju åkt 5, 5-kilometarn. De tittade beundrande på mig och sa: ”Oj, 5,5 – inte dåligt!” Det lever jag på resten av dan. Fram tills dess tyckte jag det var dåligt att inte kunna säga att jag åkt milspåret, men nu är 5, 5- turen min tur resten av tiden här. Japp. Man ska vara nöjd med sig själv. Japp.
3-åringen och jag är hemma i stugan och ska förbereda maten. Vi var ute en stund och byggde snögrotta. Några andra barn lekte i närheten och jag tjuvlyssnade. Det jag uppfatade var: ”Akta dig så inte lodjuren kommer och tar dig!” Så leker man i norra Dalarna.
Här kommer en ”dalabild” på hur renarna såg ut när de slickade på bilen när jag körde hem från backen härom dagen. En renhjord på cirka 30 stycken lät alla V70 med takboxar få en paus mitt på vägen. (Nä, det sket sig med bilden!)
Idag ska det packas. Fem personer ska till fjällen, en av dem fyller år och ska ha en mängd paket på sin födelsedag. Mat ska inhandlas och medtagas för där uppe är det dyrt och vi är snåla vill inte gå i mataffärer när vi är där. Och här sitter jag i sängen med min dator. Klockan är strax efter nio. Maken har gett sig ut på jakt efter kött och annat ätbart. Jag borde ta tag i dagen. Men det vet väl alla att om jag har börjat läsa en bok, så kan jag inte sluta annat än för att skriva ett bloggilägg om att jag inte kan sluta. Så det är vad jag gör nu. Sen ska jag att läsa Annika Lantz en stund igen. När jag hör Maken köra in på uppfarten, lägger jag fort undan boken och börjar plocka ur och i diskmaskinen. Men än hörs ingen bil.
Annika Lantz, ja. Hon vet vad det innebär att inte få sova. Jag hade glömt hur det var. Man borde inte få glömma! Då skulle ingen ringa till småbarnsföräldrar klockan 8 på morgonen och säga: ”Va, hade ni precis somnat om efter en hel skriknatt? Jag trodde alla småbarnsföräldrar var uppe med tuppen.” Och ingen hade ringt klockan 11 på kvällen en vanlig vardag och sagt: ”Va, hade ni lagt er? Jag trodde alla småbarnsföräldrar var uppe sent för att få nånting gjort när barnen har kommit i säng.” Jag känner att jag bondar (uttalas med å) med Annika. Hon vet vad skriknätter innebär. Jag vet också, men jag hade glömt. Varför läser jag sånt här? Varför vill man komma ihåg? Komma ihåg vad Bvc-tanten sa när jag sa att vår förstfödde vaknade var tjugonde minut. Jag väntade på ett undergörande svar, något som skulle lösa alla sömnproblem. Hon sa: ”Det gör han väl ändå inte?!” Sen pratade hon om något annat. Men det är skönt att tänka tillbaka och veta att den tiden är över. Man trodde aldrig att den skulle ha ett slut, att man skulle få sova en hel natt. Men tji fick man, för nu sover jag som en stock och vaknar bara vissa nätter när 3-åringen vill hålla sina föräldrar lite extra alerta.
Här sitter jag alltså, fast att klockan har tickat vidare. Men det är ändå långfredag och inte ska man jäkta då. Maken ringde just från affären och undrade över barnens strumpstorlekar (En viss upplärningsperiod till Familjens Projektledare måste han ju få ha!). Alltså behöver jag inte närma mig diskmaskinen ännu på ett tag.
Till alla tjuvar som nu vet att vi reser bort: Vi har larm. Vi har grannen Farbror O. Så gör er inte något besvär.
En isig, snöig morgon utanför IT-hemmet:
IT-mor med dotter skyndar sig ut till bilen vars rutor IT-far har skrapat. (Puss!) IT-mor startar bilen, kommer på att hon glömt mobilen och skuttar därför likt en gasell en bambi på hal is in i huset och hämtar den. IT-mor backar ut och kommer på: ”Shit, luffen!” Hon måste återigen likt en bambi slira in i huset och fixa matsäck snabbt och lätt. Väl framnme på dagis förklarar IT-mor för fröknarna varför 3-åringen har Fanta, denna förhatliga hålgörare, med sig som dryck: ”Det var liksom det jag hann grabba tag i..” Ingen av fröknarna faller död ner i hjärtattack av att få höra detta och IT-mor pussar dem därför alla på munnen (bloggljug) och slirar iväg till jobbet.
En isig, snöig eftermiddag utanför dagis:
IT-mor och 3-åringen kommer ut från dagis. I handen har IT-mor en styck teckning av futuristisk art, en pulka, sin egen och 3-åringens väska samt självaste 3-åringens hand. Hon försöker pricka gruskornen med stövlarna och undvika isen i backen. Det lyckas inte särskilt bra. Plötsligt ligger både 3-åringen och IT-mor pladask på marken. 3-årinen ylar, teckningen fladdrar och IT-mor får nu bära även 3-åringen samtidigt som hon ännu försiktigare balanserar mot bilen.
IT-mor glädjer sig över att hon inte är 80 år och har skör benstomme. Imorgon köper hon broddar. Ifall att.
På Teacher-on-demand kan man hitta filmer att använda i sin undervisning eller som eleverna kan ladda ner och kolla på i sin ipod, om de har en. Man kan också bidra med egna filmer som människorna som står bakom sajtern hjälper till att göra strömmande. Om jag har fattat det hela rätt. Tidigare har man kunnat se mattelektioner på ipoden, men nu vidgas alltså området. Det ser lovande ut. Läs mer här.
Senaste kommentarer