Arkiv för juli, 2007
Lösenordsskyddad: Ska testa lösenordsskyddat inlägg här
Publicerade juli 31, 2007 Etik , Uncategorized Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.…med min bloggtystnad.
Om några veckor börjar skolan och därmed har skolfunderingarna tagit fart igen. Har en idé om att de (min nya femteklass) ska lägga ut en del av sina arbeten på varsin blogg. Så kan föräldrar och inbjudna släktingar läsa och ge respons. Jag tror att det är värdefullt om de arbeten som eleverna gör inte bara skickas hem och läggs i en byrålåda. Eleverna ska också få lära sig lite basic fotoredigering och roliga trix och sedan få lägga ut bilder på sig själva. Och då får ju inte vem som helst ha tillgång till sidan på nätet. Så därför provade jag att starta en blogg på Vox.com.
Där ska man kunna bestämma vilka som får läsa olika inlägg. Bra, tyckte jag. Men. Det var krångligt. Eller är jag bara dum? Fast om det var så krångligt för mig, hur blir det då inte för alla 25 elever? Jag bjöd in Maken att vara den som fick läsa bloggen. Han gav responsen: ”Jaa, det var väl bra, men hade du inte lagt ut några inlägg?” Jo det hade jag. Argh! Krångligt var ordet, sa Bull.
Nu står mitt hopp till kommunens portal Fronter. Där ska det finnas ett bloggverktyg till hösten. Hoppas, hoppas, hopppas att det kommer att funka!
Är det någon som är sugen på att prova Vox, är jag mer än tacksam om ni talar om hur ni fick det att fungera.
Maken och jag åkte på minisemester till Skåne,
närmare bestämt till Sveriges armhåla. Alltså Malmö. Vi har ju bott där nere i tio år, fast i en annan stad. Och det är något märkligt som händer med en när man hamnar på skånsk mark – man börjar prata skånska. Inte den grötiga varianten utan en mer lättsmält variant fast med den skånska melodin. Och jag ska erkänna att vi gör det på skoj, för vi kan inte prata skånska på riktigt. Vi bara tror att vi kan och så övar vi när ingen annan hör och vi ändå befinner oss där.
Men nu till Malmö. Jag hade tänkt att upptäcka stadens ljusa sidor och döpa om den till Sveriges famn.Tidigare har jag mest sett ringleden kring stan när jag har åkt till någon läromedelsmässa eller föreläsning och inte allt det vackra inne i centrum som jag såg nu. T.ex vackra hustak med olika sorters vackra tegelpannor.
Atmosfären kring Lilla Torg med alla restauranger var som hämtat ur Lady och Lufsen. Här en matbild från restaurang Grappa som hade värsta bästa servicen och mumsigaste maten på jorden.
Men att riktigt upptäcka Malmö var lite svårt. Bland annat för att receptionisten inte ville ge mig ett Malmökort, vilket man ska få om det regnar någon av hotelldagarna och man har bokat en vädergaranti. Vid incheckningen frågade jag lystet om det hade regnat under dagen. ”Nej, det tror jag inte,” svarade receptionisten. Nähä, det var ju synd, men inget att göra åt. Lite senare kom en störtskur. Hurra! Maken och jag rusade ner till receptionen och frågade om hon hade sett att det hade regnat. Men nej, det hade hon inte. Inte undra på det, hon satt ju inne i ett mörkt hörn bakom en hög disk. Så det bidde inget Malmökort då heller. Och med det fick jag ingen gratis bussrundtur eller någon ponnyridning eller en massa andra saker. Så medan Maken träffade Herrar I Slips fick jag gå runt i Malmö till fots och upptäcka staden. Medan regnet vräkte ner.
Började i slottsträdgården eftersom regnet just då höll upp. Jodå, ganska fint. Men inget man väcker polarna för. Satte mig på en parkbänk och läste en bok som jag har tänkt ha som introduktion till ett fantasyprojekt i skolan. Såg en växt som väcker ett visst obehag i mig: ricin.
Det var det första jag lät mina stackars elever så, när jag var en ung nyutexaminerad lärare. Fick senare veta att den är giftig. Men jag bedyrar att jag inte menade att ta livet av någon liten stackare! Jag tror faktiskt att alla klarade sig.
Fortsatte sedan in mot centrum. Och julhandlade. Ja, det gjorde jag. Skratta inte. Hur ofta har man en hel dag för sig själv när man kan gå och handla? Eftersom jag är så grymt effektiv så utnyttjar jag det. För vem har tid att julhandla i december? Okej, jag erkänner att det brukar finnas en del kvar att handla då och jag brukar komplettera julklapparna någon dag innan julafton. Men det känns bra att starta i juli.
Så jag har inte riktigt upptäckt att Malmö skulle vara Sveriges famn ännu. Man upptäcker inte så mycket när man mest går i affärer. Men man skulle kunna sammanfatta upplevelsen av denna stad som att gammalt möter nytt:
Och personligen känner jag mig ganska utvilad efter denna minisemester utan barn. Det var fyra år sen Maken och jag var iväg en helg på egen hand och man behöver nog få vara för sig själva ibland. Det finns de som fnyser åt att man behöver vårda sin relation genom att åka bort. ”Man ska väl kunna vårda kärleken i vardagen medan man borstar tänderna!” Och jo, det ska man. Men ibland är det välbehövligt att få sitta några timmar i en bil på väg någonstans utan att barnen är med. Man får prata utan att bli avbruten, utan att behöva reda ut barnenes konflikter, utan att behöva höra tusen Norgehistorier, utan att… Det är så rofyllt att få tänka klart en tanke.
Imorgon ska vi hämta hem barnen. Och det ska bli skönt att få ha dem hos sig igen.
Röjde i klädkammaren igår. Sååå skönt! Nu är det nästan som en dansbana där inne (På så där 6 m2). Det brukar vara så när skolstart närmar sig att jag vill röja och fixa, för sen vet jag att jag inte har tid med såna stora städuppdrag. Under skolåret blir det sedan mer och mer oordning i garderober och andra undanskymda ställen, tills det blir sommarlov igen. Fast förrådet vet jag inte om jag ens ids att gå in i…
Något annat som har väntat på att bli gjort var att sätta upp gosedjurshängmattan i 2-åringens rum. Hon har så förtvivlat många gosedjur eftersom hon har övertagit storebrorsornas samlingar och fått egna. De har svämmat över i hennes rum. Men nu finns de här:
Några åt gången får komma ner och de andra får vackert vänta på sin tur. Fast visst svämmar även hängmattan över? Just den här heter Vyssan lull och finns att köpa här.
Men nu ska bloggtystnad råda. Kanske att jag till och med kan hålla vad jag lovat den här gången.
Vaknade i morse och såg:
Satte på kaffe och läste morgontidningen. Det mest intressanta där var att Michael Nyqvist jämförde datorn med en kanelbulle. Jag förstod inte riktigt på vilket sätt han tyckte att de liknade varandra, men kanske var det att datorn är mjuk och go. I så fall var det en fin jämförelse, tycker jag. Eller kan det vara så att bullen är varm precis som min dator, som ständigt är på? Fast nu har jag bestämt mig för att vara bloggtyst i några dagar. Det kan nog vara hälsosamt. Och bra för miljön.
Någon sökte på hu gör man så att en bil muttrar och hamnade hos mig. Roligt. För det vet inte jag. Hur man gör alltså.
Just när det inte fanns något att blogga om, kom räddningen. Från USA. Närmare bestämt från Lotten, som är där på en road trip som jag inte alls är avundsjuk på. Eller jo, det är jag faktiskt. En liten road trip skulle vara alldeles, alldeles underbart att få göra. Jag har varit i USA en enda gång i mitt liv, för 15 år sen. Och då vandrade mina kompisar och jag längs hyllorna i den stora mataffären och spärrade upp ögonen och gapade inför alla knasigheter som såldes. Bland annat hade de parfymerade tamponger. Hur bra kan det vara? Tja, de kan inte ha kommit på att det skulle vara skadligt Over There, för det säljs fortfarande. Det har Lotten, min utsände, upplyst mig om:
Men jag ska inte vara avundsjuk så länge till. Snart får jag också komma ut i världen. Fast då går resan till det som har kallats Sveriges armhåla, nämligen…just det: Malmö. 
I ett försök att vara kulturella, stuvade vi in barnen i bilen och for till Skärhamn idag. För mig var det andra dagen i rad. Vad finns det att se i Skärhamn förutom människor iklädda Henri Lloydjackor? En vanlig dag skulle jag säga tavlor och vackra klippor, men idag var det något annat som lockade. Ostindiefararen Götheborg, den som alldeles nyligen seglade till Kina och tillbaka igen, hade lagt till.
På vägen dit åkte vi förbi ett Självplock av solrosor. Ingen utom jag ville stanna, så det blev bara en bild i förbifarten.
Så kom vi då fram till Skärhamn. Där mötte vi Svågern och kusin Gubben Gran. (Moster har fixat ögonbindeln i efterhand)
”Kom nu!” sa jag till 2-åringen. ”Nu ska vi se på kanonerna.”
”Var är kaninerna?” frågade hon sedan ideligen.
”Nej, det finns inga kaniner, bara kanoner.”
”Jag VILL se på kaninerna!”
Ibland är det bättre att vara tyst.
Den som inte bor i Västsverige och händelsevis inte har hört så mycket om Götheborg, kan läsa mer om skeppet här.
Pippi fyller år idag! Det fick jag veta alldeles nyss. Och hon önskar sig bl.a ett litet växthus. Varsågod Pippi – ett litet växthus! Hurra för dig!
Senaste kommentarer