Så här såg det ut hemma hos oss igår. En dryg timme innan gästerna skulle komma på vår grillfest.
Jag brukar vara klar med festförberedelser lite tidigare. Denna avslappnade ”det blir bra ändå”-attityd är ny för mig. Men det blev bra ändå, tack vare jobb i hundraåttio knyck och gäster som tycker det är kul att träffas hur det än är. Så om jag inte hann lägga musselskalen på bordet som dekoration – vem bryr sig?
Och inte gick jag runt och pekade ut alla brister i vårt hem heller. Som att väggen vi rev för över tre år sen inte är tillsnyggad än:
Jag tror jag börjar inse att vänner är viktigare än en fin fasad. Skön insikt.
Skönt också att sonen har landat i den Stora Staden och nu är omhändertagen av maken. Allt har gått bra. Jag kan andas ut.
Senaste kommentarer