Påsklov. Jobb. Takomläggning. Fixa i trädgården.
Ja, så ser den närmaste veckan ut. Dom två äldsta barnen portionerar vi ut till farmor och mormor. Kan vara bra att dom inte får tegelpannor i huvudet. Maken har tänkt sig att fixa takomläggningen själv. OK, säger jag. Bara han inte ramlar ner. Han har nämligen varit på vippen att stryka med förut när han har gjort stordåd med huset.
Den gången han skulle dränera om runt huset till exempel. Han hyrde en minigrävare och satte igång. Jag höll mig undan inne i huset. Rätt som det var hördes ett brak och maskinen blev tyst. Bäst att inte sticka ut huvudet och fråga: ”Hur går det?” tänkte jag. Då blir han bara sur. Så jag fortsatte med mitt. ”Hemskt vad länge det dröjer innan han får igång maskinen…” Då ringde det på dörren. Utanför stod Fru D: ”Jag tror din man behöver hjälp!” sa hon och såg skärrad ut. Och mycket riktigt, där satt han instängd i förarhytten. Minigrävaren hade vält mot huset och dörren var neråt. Det var inget annat att göra än att börja gräva. Höggravid som jag var, grävde jag för kung och fosterland. Jag såg nämligen framför mig hur åbäket skulle glida ner mot hålet i marken och krossa maken. Men det gjorde det inte och till slut kunde han krångla sig ut.
Så om jag hör ett brak nu när han lägger om taket, ska jag springa och skrika: ”Hur går det?” med en gång. Jag lovar. Men jag kan nog ha ett vakande öga på honom. Han har nämligen köpt hjul till lekstugan och tänkt att jag ska flytta den. Så jag har att göra hela påsklovet… och kan samtidigt spana uppåt taket.
På vippen att stryka med? Det var nog dagens överdrift. Men OK, det var läskigt.
Haha!!! Det har sina risker att ha maken som korrläsare! Du kan inte skarva alltför vilt. hihi! Det var en bra historia, med eller utan överdrifter! Jag ler stort när jag tänker på honom inne i maskinen utan möjlighet att komma ut och frun som inte bryr sig nämnvärt…Hur länge hade han fått vänta om inte grannfrun sett det? Haha!!
Tja, han satt där kanske bara 20 minuter eller så.. Men det kan vara en överdrift det med. Och jag trodde faktiskt att maskinen kunde rasa ner och trycka ihop honom. Faktiskt. Så det så.
Det påminner mig om en späd tjej som envisades med att åka motorcykel. En gång när hon skulle stanna vid ett kafé och skulle parkera cykeln välte den över henne. Och där låg hon och orkade inte lyfta undan cykeln och pep till förbipasserande ”hallå-ursäkta-finns det nån som kan hjälpa mig”. Snacka om piiiinsamt!
Den späda tjejen är alltså du?!!
Den späda tjejen finns inte längre och hon kör numera sjusitsigt.