Generation C eller Screenagers

Så kallas alla som är vana att utbyta information och dela information via nätet och mobilen. Som blir stressade om de inte har tillgång till information eller får veta allt direkt. Och det handlar inte bara om 80-talister och det är inte en generationsfråga.

Vad håller vi på att bli för ena? Jag har haft slut på pengarna på mitt kontantkort i mobilen ett tag. Har inte fyllt på nytt för jag ska ändå byta operatör. (Nej, ring mig inte om du är försäljare! Jag fixar det själv!) Men vad ställd man blir, när man inte kan ringa i tid och otid. Hur klarade man sig förr? Har jag blivit en screenager?

Jag funderar också på hur skolan måste anpassa sig till screenage-föräldrarna. En del skolor har redan gjort det – andra vill inte att föräldrarna ska lägga sig i. Personligen tror jag man vinner mycket på att hålla föräldrarna informerade om så mycket som möjligt som rör barnens skolgång. Men kan man tillfredställa hela informationsbehovet? Är man snabb nog?

Läs mer på Ekonominyheterna.se

Alltså, det här går inte!

Om jag ska springa och fråga ”Hur går det?” varje gång jag hör ett brak, då kommer jag att falla död ner innan kvällen är slut.

Maken har satt igång nu (Se förra inlägget). Och det hörs ett BRAK varje gång han slänger en tegelpanna i containern. Tänkte inte på det… Det blir många BRAK. Mina nerver pallar inte mycket längre till…

-Jag tror din man behöver hjälp

Påsklov. Jobb. Takomläggning. Fixa i trädgården.

Ja, så ser den närmaste veckan ut. Dom två äldsta barnen portionerar vi ut till farmor och mormor. Kan vara bra att dom inte får tegelpannor i huvudet. Maken har tänkt sig att fixa takomläggningen själv. OK, säger jag. Bara han inte ramlar ner. Han har nämligen varit på vippen att stryka med förut när han har gjort stordåd med huset.

Den gången han skulle dränera om runt huset till exempel. Han hyrde en minigrävare och satte igång. Jag höll mig undan inne i huset. Rätt som det var hördes ett brak och maskinen blev tyst. Bäst att inte sticka ut huvudet och fråga: ”Hur går det?” tänkte jag. Då blir han bara sur. Så jag fortsatte med mitt. ”Hemskt vad länge det dröjer innan han får igång maskinen…” Då ringde det på dörren. Utanför stod Fru D: ”Jag tror din man behöver hjälp!” sa hon och såg skärrad ut. Och mycket riktigt, där satt han instängd i förarhytten. Minigrävaren hade vält mot huset och dörren var neråt. Det var inget annat att göra än att börja gräva. Höggravid som jag var, grävde jag för kung och fosterland. Jag såg nämligen framför mig hur åbäket skulle glida ner mot hålet i marken och krossa maken. Men det gjorde det inte och till slut kunde han krångla sig ut.

Så om jag hör ett brak nu när han lägger om taket, ska jag springa och skrika: ”Hur går det?” med en gång. Jag lovar. Men jag kan nog ha ett vakande öga på honom. Han har nämligen köpt hjul till lekstugan och tänkt att jag ska flytta den. Så jag har att göra hela påsklovet… och kan samtidigt spana uppåt taket.

Kids som animerar

Nu skiter jag i Animation Shop! Det blev något som rörde sig, jovisst, men sen kom ett felmeddelande varje gång jag skulle spara. Jag ger upp för idag.

Men här finns det kids som kan animera: Tips på Pivot Stickfigure Animation finns på TeacherTube (Tack Frepa för tipset!)

Den som själv vill prova kan ladda ner animationsprogrammet gratis här.

Fröknar vill också vara vackra

Skolfröken skriver om ID Bare Essentials. Skönhetsprodukter för ansiktet. Det är såna små viktiga saker som även vi fröknar behöver. Vi vill också se vackra ut. Jag gör mitt bästa för att inte vårsolen ska visa alla små vinterglåmigheter. Smörjer in mitt ansikte med foundation. 8-åringen kollade en dag när jag som vanligt fixade till mig. ”Vad gör du?” frågade han . ”Jag gör så att inte alla mina rynkor (ja, de är inte såå jättemånga..) ska synas och så gör jag mig vacker,” förklarade jag lite lagom pedagogiskt. Nu ska man komma ihåg att i hans värld händer allting snabbt. Pokémon utvecklas och Transformationsaker transformeras. Han synade mig några minuter extra och sa sedan misstroget: ”Ja, än har inget hänt i alla fall.”

Nu till mina frågor för dagen: Varför måste 8-åringar vara ärliga? Ska jag köpa ID Bare Essentials? Är Skolfröken sambo med Magistern som har bloggen En Lärares Reflektioner?

Nätsemester

Jag brukar semestra på nätet. Låter det knäppt? Ja, det kanske det är. Men förr i tiden när internet inte var så utbyggt, gjorde jag ungefär samma sak när jag norpade glassiga semesterbroschyrer och lusläste allt om alla semesterorter. Så vet jag också vart jag skulle vilja åka om en massa pengar damp ner över mig. Kan boka med en gång! Nu googlar jag ofta på +rent+cottage+England och andra lite mer förfinade sökord. Och jag har hittat det! Och bokat! Hooray!

I sommar åker vi till Harry Potter-slottet i Alnwick, norra England. Och jag kan strosa runt i Alnwick Gardens där det finns en Poison Garden, labyrinter, vattenfall och trädkoja. Hmm, det låter som om barnen kanske också kan få följa med dit.

Jag väntade på att Ryan Air skulle sänka priset på resorna i sommar och det gjorde dom till slut. Så vi flyger för 1 kr per person. Trodde jag. För sen tillkommer flygskatt och baggageavgift. Maken och jag tittade på varann och sa lite småsnålt: ”2-åringen behöver inget bagage, va?” Men dra mig baklänges, RyanAir tar 59 kr för alternativet 0 bagage! Så går det om man är snål. Ja, hon får väl ha en väska med sig då.

Det vekar som om Nätsemestern kan bli en semester på riktigt.

Första pris för Bästa Kommentar går till…

Smoked Caravan på Arga mammans blogg!

Vår och animationsförsök (magplask)

Våren har kommit! Eller är det sommaren? Nej, det är fortfarande mars och bilens rutor måste skrapas på morgonen. Men på dagen igår var det 15 grader och vindstilla här på Västkusten. Vi tog vagnen och drog till stranden:

 

Den bilden kan jag nog använda till min animationsuppgift. Ett ufo kommer flygande i luften… Ja, det kan funka. Om jag kommer på hur jag ska göra förstås. Igår försökte jag göra en animering i MultimediaLab. En Bionicle kom och skulle hugga en FisherPricegubbe. (Lilla Fröken Snäll gör skräckfilm!) Det hela slutade med att Bioniclen tog en godisbit på svärdet, åt och bjöd FisherPricegubben på lite den med. 11-åringen prisade sin mamma, 8-åringen tyckte det var bra, men ”Ska det vara sådär ryckigt?” och maken sa: ”Mmm. Åt han godis? Det såg inte jag.” Misslyckat alltså. Flera timmars slit. Till vilken nytta?

Idag hade jag tänkt försöka med AnimationShop istället. Men 11-åringen är hemma från skolan. Hostig och eländig. Han hänger över axeln på mig och snurrar mitt hår. Inte så lätt att koncentrera sig. För mig alltså. Men han är iallafall nöjd  nöjd med födelsedagen. Alltid något att glädjas åt.

Intressant doktorsavhandling

Bloggen Frepa har en just nu en översikt över IKT-bloggar. Sånt gillar jag – det sparar en massa surftid!

Därifrån manövrerade jag mig vidare till Innovativt lärande. Johan Kohlin tar upp att det finns problem med att ta in hela elevernas spelvärld i undervisningen: ”Spela lite Counterstrike nu så slår vi upp historieboken sen.” Ja, det får inte gå till överdrift. Men jag tror personligen inte att det är någon risk.

I en doktorsavhandling vid Karlstads Universitet visar Christina Ohlin-Scheller att det är ett avgrundsdjupt gap mellan elevernas och lärarnas textvärldar:

”Med Lpf94 fick svenskämnet ett utvidgat textbegrepp: förutom typografisk text omfattas även tv, film och datorspel. Christina Olin-Schellers avhandling visar att elevernas förväntningar på svenskämnet kolliderar med skolans syn på text och läsning. Elevernas fritidsläsning är ljusår från den skolan uppmuntrar, men vi måste ändå försöka ta till oss av den i undervisningen, säger Christina, även om det inte är lätt.
- Hur ska man som medelålders svensklärare förstå en byggkille som spelar datorspel dygnet runt, som nästan har sin textvärld på en annan planet?”

Citatet är hämtat från fou.skolporten.com, där du också kan ladda ner hela forskningsrapporten.

Antingen kan vi säga nej till elevernas textvärld av rädsla för att den ska ta över. Eller så kan vi sätta oss in i den och hämta det som är bra därifrån. En tanke för dagen.

Att blogga – del 3

Att bloggandet öppnar nya världar har jag skrivit om förut. Men det är sant. På Checkpoint Skola 24/3 (Kan avlyssnas via Jeppesens blogg) pratade de bland annat om bloggande. Förr var det hemskt om någon läste ens dagbok. Nu är det hemskt om ingen läser ens dagok/ blogg.

Jag började fundera på vad jag själv vill med min blogg. Det som hittills har hänt är att jag har stött på en massa pedagoger som vill nånting. Bloggen blir ett sätt att få kontakt – att diskutera. För det är inte bara en envägskommunikation. Därför känns kommentarerna så viktiga: Någon har varit här och gett respons! Det behöver inte vara så att man alltid håller med.

När man jobbar som lärare, kan man inte prata pedagogik i tid och otid. Vem vill ta sin kaffekopp och sätta sig bredvid mig i lärarrummet om jag alltid ska prata om forskningsrapporter? Och på konferenstid är det så mycket elände som ska hinna avhandlas. Det borde vara mer av Ericas ”Go Teachers!” (Jag måste prova den!) i skolan. Man kan visst ta upp problem, men inte bara för att gnälla. Man måste tänka på en lösning också. Och min erfarenhet är att man ofta inte kommer längre än till gnället. Hoppas du har en annan erfarenhet än mig.

Min pappa var lärare och skrev en del läroböcker. Han och jag pratade om vad som fick eleverna att känna lust att lära. Hans hjärtesak var naturen. Han skrev om den så det kändes som att man var där. Gjorde naturstig för kommunens skolor. Nu är den tyvärr förfallen och sedan 12 år tillbaka lever han inte längre. Jag saknar att ha honom som bollplank. Inget kan ersätta honom, men det pedagogiska samtalet kan hållas igång. På bloggen. Det är vad jag vill ha min blogg till.

Det går inte att komma ifrån att jag också är mamma. Därför skriver jag ibland om det med. Och jag är så glad för de bloggande mammorna som får mig att skratta och som dammar av den putsade fasaden. På de bloggarna smiter jag in ibland och sjunker ner i deras sköna fåtölj. Där kan man slappna av.

Thank God for that!